10.31
Sigur ros- Hoppipolla
Jag älskar den , även om man inte förstår ett endaste ord. Allting låter så vackert, och inte nog med det videon är helt underbar. Lyssna själv och avgör.
Det gör inte ont, så länge du är med mig.
Melissa och jag i onsdags.
Det var en såndär fredagsmysdag fast på en helt vanlig onsdag. och det behövdes verkligen. Du ska veta, du gör mig stark, bara sådär ja. Jag tackar allt och alla att du går i min klass och att jag fått möjligheten att fått träffat dig. Du betyder så mycket. Och Imorgon är det Håkan och alla kommer vara där och det skrämmer mig.
Det är bara saker man ser, det är bara saker man vet.
Du gick förbi
du tände din ciggaret
som om det var den sista
ciggareten någonsin som
skulle få röra vid dina läppar
ut från din mun kom röken
och även dina ord
som jag inte kunde höra
Solen var för stark för att jag
skulle kunna få en glimt av
dig
men lite lyckades jag
se
Du gick
mot dina äventyr
och jag stannade
kvar i verkligheten
Det kanske kommer en förändring.
Det är höst nu och jag riktigt känner att jag inte är mig själv, tankarna är inte detsamma, inte orden, inte känslorna och inte heller viljan. Ingenting känns viktigt längre. Allting kan vänta tills i morgon.
Jag vill sitta på ett cafe och se hela hösten blåsa iväg, och sluta tänka på vad det är för dag och vilka krav jag har på mig själv och alla andra saker man måste hinna göra.
livräddare någon?
Jag står på en flygplats och väntar på känslan.
Tänk er att ni lyssnar på kents palace och main nu när ni läser det här.
Alltid när jag hör den här låten blir jag knäsvag och drömmer. Jag drömmer om att jag står på ett berg mitt inne i stan, mitt hår blåser åt olika håll och jag riktigt känner att jag kan flyga, om jag vill, men jag gör det inte. Jag sträcker upp mina armar, och tittar ner över den lilla staden, som alltid varit min hemstad. Håret blåser ännu mer och jag blundar. Vinden tar tag i mig och jag snurrar iväg och alltid när låten slutar så är du framför mig mitt i ingenstans.
Det var du och jag mot världen.
Du är bara en tanke
inte ens det längre
Du har försvunnit
i någonting som inte finns
och jag är rädd att jag gjort
likadant
Du gav upp
Du sa orden om att
"du är värd att dö för"
Betyder det någonting nu?
Dina ord är
någonting som man kan
glömma bort
och kasta iväg
För det betyder
Ingenting längre
Det var du och jag mot världen
För alltid
Vad betyder det nu?
Ingenting
Det blir aldrig som det
var
Du var min livräddare.
Vem är du nu?
ingen
Hjärtat gör mig blind.
Jag hinner inte blogga nu på ett tag för jag har så mycket skolarbeten att göra så dom kommer tyvärr i första hand. Men så fort min läxor inte längre är så många så kommer jag bli en bättre bloggare. Ni får helt enkelt nöja er med mina gamla inlägg, tills de kommer nåt nytt!
( Jag förstår nu att tvåan är värst, vi började för tre veckor sen och redan hundra läxor, Hur hinner man med alla?)
puss
Om du var här, om du var här och om jag var där. Om du var här,idag, igår.
En gammal text från när jag var ung (inte så ung kanske men, 16 år var jag ialla fall) och kär och kanske lite dum?
Nu mer än ett halvt år senare vågar jag puplicera det här, för nu känns det lite patetiskt, men ändå så fint för jag minns alla känslorna.
Här börjar det:
Jag var ju så otroligt taggad. Men när jag plötsligt går där i korridoren med alla de andra, med mina kinaskor som slår i golvet av den lilla klacken, just vid det tillfället då min sko stannar till
kommer du gående där.
Jag blir i chock som alltid och försöker i mina tankar försvinna iväg någonstans, långt borta. fast jag egentligen bara vill springa fram och krama dig och få se dig djupt in ögonen och få läsa dina tankar med mina ögon.
Jag har aldrig sett dig i ögonen, och du har aldrig sett in i mina.
När jag samlat mig, och märkt att du gått förbi får jag en känsla av att om jag kunnat spola tillbaka tiden, skulle jag kunna göra allting annorlunda. Men det kan jag inte.
Vi står vid en bänk. Några sitter och några står. Och ni skrattar som ni alltid gör, som jag också brukar göra med er. Men idag är det annorlunda. Det enda som existerar i mina tankar är du.
Då kommer du
Jag får känslan av att vilja försvinna någonstans igen, helst max 500 mil härifrån
jag vill vara kvar i känslorna. Men även vara 500 mil därifrån.
Mitt uppe i mina tankar säger en röst " sätt dig"
Hela Sverige håller andan, Ni håller andan, Jag håller andan. Fem sekunder känns plötsligt som flera minuter och när du gått förbi kan äntligen Sverige, Ni och jag andas igen. Men mest jag.
Jag kunde inte tänka, inte andas, inte skrika, inte prata. ingenting kunde jag göra. Jag blev förlamad över några sekunder.
Jag vet att du inte är den jag vill att du ska vara, och det kommer jag aldrig kunna ändra på. Det vet både du och jag.
Men Mest du.
GE MIG EN CHANS FÖR ATT SÄGA ALLT DET JAG ALDRIG SAGT.
tystnad.
Foto och redigerning: jag.
Tystnad. Det är nog bland det mäktigaste som finns. Två människor, fyra ögon och tystnad. Tystnaden är så stark och den säger så otroligt mycket, även om man inte säger ett endaste ord till varandra.
Någon gång hoppas jag att det är du och jag som står där och tittar på varandra och lyssnar på tystnaden. Det skulle vara så oberhört fint. Nästan lika fint som att lyssna på sigur ros en sådan här dag.
puss på kind.
Det är så jag säger det.
Efter att jag studerat i en evighet
(som jag nu förtiden alltid gör)
gick jag ut för en promenad i den svarta natten.
det var jag och gatulamporna, mot mörkret.
ingen annan
jag log för mig själv och tänkte
den här hösten ska bli din och min
sen kom jag på att
det inte
finns något du och jag
I hörlurararna sjung jocke om att jesus hade kickat heroin
och allting kändes som den tjugofemte juli
jag höjde musiken och
snubblade på mina egna skosnören som jag aldrig
riktigt vill knyta
sen gick jag hem och tänkte ännu mer
om allt och inget
och om vad du
egentligen betyder
för mig
punkt
1a september.
Det finaste jag vet är att få titta på dig med mina försiktiga ögon som hoppas på någonting men som inte riktigt vågar.
Det är så fint att bara få titta på dig, det känns som om allting i mitt lilla huvud
bara släpper och blir ingenting, men ingenting kommer aldrig bli ingenting. Sen när jag lyckas komma tillbaka till verkligheten tvingas jag ta bort min blick från dig. Då inser jag att alla drömmar och förhoppningar är över på några sekunder, Jag andas och tittar bort för du är ingenting. Du kommer nog endast bara fylla min gråa vardag till någonting lite finare att titta på. Ingenting mer.
Någonting mer som gör min vardag lite finare är den här bloggen som ni borde kolla in, Sabinas blogg.
Det blir inget längre inlägg idag, för nu är jag alldeles för trött.
