För ett par dagar sedan handlade jag min första julklapp. Jag ville ingenting mer än sova den dagen, eftersom jag hade pluggat hela natten till ett Samhällskunskapsprov. Det var den dagen jag hade fina flätor i mitt hår, och då mamma blev väldigt chockad över att jag varit vaken innan hon hade vaknat, eftersom jag alltid sover när hon går till jobbet. Tur att hon inte vet om mina plugg nätter.

En vän lugnade mitt hjärta och mina nerver efter provet och vi åkte in till staden för att äta på resturang. Det var nog då jag insåg att det snart var julafton och att allting skulle gå åt helvete.

Jag frågade:

- Hur många dagar är det kvar till julafton?
( Det gör så fruktansvärt ont i hela min kropp, kommer jag dö av det här?)

-  Nio
(Nej, du kommer inte dö.)

En annan dag undrade jag verkligen ifall någonting i mitt liv verkligen var på min sida, och jag hade rätt. Det var det inte. Det var även då min fot började göra ont igen. Men det var inte därför jag åkte till vårdcentralen dagen efter, mest för att min kropp säger mig någonting som är fel. På vårdcentralen kändes allting bara dumt och de sa att jag skulle ringa tidigt nästa dag för att boka tid, men jag fick ingen tid för de glömde bort mig.

Senare åkte jag på skolavslutning, och mitt hjärta hoppade ut ur min kropp, så som de alltid gjorde i våras. Jag var då tvungen att kolla mig runt omkring på spårvagnen så det verkligen inte hade gjort det. Tänk om du hade sett. Tanken gjorde mig yr och jag vet inte längre om den här känslan ska vara bra eller dålig. Jag vet inte heller längre om jag vill att du ska vara nära mig eller om du ska vara så långt bort det bara går? Jag får bara hjärtstopp av sådana här tankar.

Skolavslutningen var fin och jag kunde inte sluta le när kören sjöng.

Jag satt sedan 3 timmar på ett annat sjukhus och väntade på en läkare som kunde säga vad som var fel. Han sa att det skulle gå över helgen, och om de inte gjorde det skulle jag komma tillbaka efter helgen och göra prover. Det blev inte bättre under helgen och nästa vecka får jag veta vad som är fel på mig. Jag är rädd.

Senare den kvällen såg jag Twilight med en vän, jag kunde inte sluta gråta för allting var så fint. Jag vill ingenting mer än att se den 100 gånger till. Jag undrar verkligen om sådan kärlek finns, och om den finns den så kan gärna någon säga till om den finns så man kan förbereda sig lite.





Igår träffade jag Sarah som jag inte träffat på väldigt länge, jag hade även med min kamera som jag inte använt på väldigt länge kändes det som. Vi gick mest runt och pratade, om festivaler och sommaren. Sedan gick vi och fikade på café mio.



Göteborg är så himla vackert nu under december, men så fruktansvärt tråkigt väder. Vi funderade att gå och och kolla på Twilight medan vi väntade på Matilda. Men sedan kom Matilda och det blev ingen twilight så vi åkte till haga bion och istället.





På haga bion spelade vi shack och drack te, och jag åt en macka. Sedan träffade vi lite folk, och det kändes som om det var lördag. Sedan åkte vi hem och jag lyssnade repeat på vinternoll2 på bussen.



Idag handlade jag mina sista julklappar, i all julstress. Sedan lite senare på dagen träffade jag Elin och vi åt thaimat och letade efter en nyårsklänning åt henne.

Imorgon är det julafton.

Julen är väldigt nära nu, men så långt borta i mina tankar och mina känslor. Jag känner verkligen inte för att fira jul nästa onsdag. Jag skulle helst vilja vara hemma och äta pepparkakor och läsa en bra bok och bara få drömma mig bort, för de är någonting jag aldrig hinner göra på veckorna.

Här kommer lite bilder från siesta festivalen -08.


Första dagen och jag minns att vi skulle laga spenatsoppa, och så hade vi glömt buljong.
Soppan smakade gräs och vatten. Sen ramlade jag även och slog i huvudet.


Vi såg på vapnets spelning som var grymt bra.


De var alldeles för varmt, så Lovisa, Daniel och Elin badade i en fontän.


Kristian Anttilas spelning var dans, dans, dans


Florence valentin var så himla bra.

 
Slut på festival