Allt jag ville säga glömde jag ikväll, allt jag ville vara behöll jag alltid för mig själv.
Jag börjar tvivla på mig själv
tvivel som gör mina nätter svårare
än vad dom egentligen är
Jag står inte ut av tankarna och mina
krav på mig själv längre
detta har nått botten nu
jag vet det
jag klarar inte av tanken att
ni alla tror att jag alltid är bäst
för jag är verkligen inte det
Jag försöker vara något
eller någon som
jag aldrig kommer
att kunna bli
Tanken dödar mig
kraven och tankarna
gör mig galen
Ni tror att de är så
lätt att släppa det
men ni har fel
jag dör av tanken att
jag aldrig kommer kunna
bli den jag försöker
vara
för allt jag kommer kunna
vara är hon där som
jag inte vill vara
Krav är så otroligt jobbiga och lite som stress;
kortsiktigt är det bra för då får de oss att prestera bättre men på lång sikt gör det bara skada, och inte kan en sådan som du få ta skada av något.
Jag hoppas verkligen inte att du känner några krav på din blogg för det gör du så galant och det känns så äkta så det ska du inte behöva oroa dig för iallafall. <3
Jennifer> Tack för dina fina ord.
Allting har gått för långt, jag har sådana höga krav på mig själv som jag inte klarar av. Och klarar jag dom inte får jag ångestattacker. De är så himla hemskt och jag vet inte vad jag ska göra. Jag får ännu högre krav på mig själv när alla säger hela tiden " det fixar du väl carro, du är ju bäst" för jag är verkligen inte det.
Jag orkar inte känslan att alltid veta att jag kunde gjort det bättre. Det är så hemskt, jag kan inte tänka så. Den tanken dödar mig. Jag hatar när någon säger till mig " du gjorde ialla fall ditt bästa" jag knäcker mig och tänker "jag kunde gjort bättre"
Tack för att någon gillar att läsa om mina problem, din blogg är underbar jennifer. Tyckte att du skulle få veta det. <3
Usch, jag förstår dig en bit iallafall. Jag är en sådan som alltid jämför mig med andra, klasskompisar, barndomsvänner, MIN SYSTER (som är underbar, inte gjort ett dugg och inte förtjänar en stundtals avundsjuk och bitter storesyster), och alla man kan tänka sig.
Det går dagar då jag grubblar och inte vet vart jag ska flyga iväg och få svar på gud vet vad, men det finns också dagar då det bara hjälper att sätta på en hopplöst vacker, poppig låt (hello saferide är lyckopiller i öronen!) och bara skratta åt hur stängd och knepig jag kan vara.
Det gäller att försäka stänga av allt annat (låter så klyschigt, men sant) och försöka ta det bitvis.
Nästan inget gör mig så besviken som ett VG eller en lagom okej nyklippt frisyr, men på något sätt får man acceptera och tolerera att det inte går att vara superbra på alla områden. Jag vet att jag låter som alla andra nu men om det inte var för att det var sanning så vet jag inte varför de meningarna skulle nötas om och om igen.
Hoppas det känns lite lite bättre och tack själv <3
> Men det är klart, ursäkta dig inte, det är bara skriva på! :)
Jag hade prov nyss och jag pluggade järnet igår kväll och imorse på bussen in till skolan för att det skulle gå vägen. Jag kom ut från salen för en kvart sedan kanske och när jag hörde hur det gick för de andra kunde jag ändå räta på ryggen lite så jag tyckte det faktiskt gick jättebra. Egentligen är det ganska hemskt att man ska behöva se att det finns andra som har det "sämre" för att själv känna sig bättre, men åh, vad bra det känns.
Hoppas ditt prov går bra imorrn!
Ta hand om dig, caroline!
Trevlig blogg :)
Besök gärna min fotoblogg :P
sv: ja det är ju fenördel :d
du skriver fint :)
jag förstår hur det är. jag gör allt tvärtom som jag brukar för jag hatar den jag blivit. jag tycker inte du ska ha några krav på dig, du kommer bli nåt stort, jag lovar.
