Nu var lovet slut, och skolan börjar igen imorgon vilket jag verkligen inte har någon helst lust med, någonting jag inte heller har lust med är att alltid bli svikt. Känslan finns där och man vet att man kommer att bli det, men man vill inte tro på den. Sen så händer det som man hela tiden har försökt förtränga. Jag vet inte längre om jag ska sluta lita på folk, jag vet inte. I mitt huvud ekar det " jag vet inte"

Det enda jag vet är att jag ORKAR det inte längre för varje gång blir man lika ledsen och går långa promenader och hjärtat vill bara sluta slå och man vill bara sluta andas och man tänker att det ska inte bli någon nästa gång, Men sen händer det ändå igen.

HUR SKA MAN GÖRA?