Jag har tröttnat på att vandra omkring på samma gator och torg, med samma tankar och känslor. känslor som man inte kan sätta ord på. Dom bara finns där, och alltid har dom väl funnits där. Jag vet inte om de är vackra eller bara onödiga. Kanske både och.



Det kanske är dags att släppa det gamla och fokusera på det som kommer, men det är svårt att se det som kommer och det är lättare att tänka tillbaka på det som varit, så har det alltid varit.

 " -Varför pratar du aldrig med henne?"

jag: " Vi har väl växt ifrån varandra, och jag känner inte henne, inte sen den dagen när allt hände."

 " Måste du alltid tänka på det som varit?, kan du inte bara släppa det? Ge henne en chans, hon behöver dig. Hon var ju din vän"

Nej jag kan inte släppa det, och det betyder ändå ingenting längre de har de inte gjort på 3 år.