Det verkar så enkelt vännen, ändå är det så opegripligt svårt.
Det känns som att jag håller på att komma tillbaka i det som jag var i 2007. Det tar all min kraft och det lilla studie motivationen jag har till ingenting. Jag kan inte göra någonting för att stoppa den och jag har inte heller någon kraft för att ens försöka.
För några dagar sedan kom du fram till mig och sa:
- Hur är det? du har inte ringt angående en ny tid?
Jag ljuger dig rätt upp i ansiktet och säger att allting är bra och att jag inte hunnit boka tid för det har varit så mycket den senaste tiden. Men någonting säger mig att jag inte borde boka en tid för då kommer jag bli tvingad och berätta. Och hur kan man berätta någonting som man inte ens själv förstår sig på och som man inte ens kan förklara för sig själv?
åh älskling, prata med mig om du behöver, du vet att jag alltid lyssnar och försöker ge dig bra svar om jag kan, jag älskar dig <3
<3
Svar:
Jaa, det har du, och jag är så tacksam!
Tack världens sötaste och snällaste du! <3