Det var äntligen dags för fredag och att få se hjältarna. Mötte upp Cassandra och Fanny vid korsvägen. Vi ställde oss i kön och sen var det bara dags för väntan.



Sen var det äntligen dags, och åh det var så fint som det alltid brukar vara.



Pojket med hålet i handen, 10 minuter (för mig själv), på drift. och sen förstås lite vals för satan och sen världens finaste låt, Mannen i den vita hatten, som det alltid ska vara.

Sen träffade jag alla fina människor, och vi åkte en abonnerad spårvagn som skulle vara skyltat med 747, men det var det inte. Vi åkte till efterfesten på kontiki och dansade till fin musik och allt det där.





Sen begav vi oss hemåt, och jag fick för mig att jag skulle GÅ hem ( som jag alltid gör ) Sen stod jag vid portdörren och trodde jag blivit utelåst, fast sen 10 minuter senare inser jag att jag kan öppna dörren med mina nycklar.