Dagen som vi alla väntat på i 3 år var nu här. Allt tre års slit i skolan skulle nu äntligen få ett slut. Det var dags för oss teater treor att ta studenten. Som är den bästa dagen i mitt liv, men även den sorgligaste också.

Dagen började med att en liten del av klassen träffades i stan. Alla var så fina i sina vita klänningar och mössor. Vi åkte vidare hem till Erick för att ha champagnefrukost.





Mika höll ett jätte fint tal om olika minnen som hon upplevt med varje person. Sedan kom tårarna när Ashkan visade ett otroligt fint bildspel från alla tre åren vi har haft tillsammans. Man kunde inte förstå att tre år har gått så fruktansvärt fort, och hur mycket man har förändrats. Sedan höll Melissa ett tal, som var så fint och jag börjar nästan lipa när jag tänker på det. Och för att citera vad hon sa " Min första tanke av dessa människor, ska jag gå med dessa i tre år? hösten, vinter och våren kom och vi blev en familj" För det är verkligen så det är. En familj. Vi kommer alltid vara en familj.

När klockan var halv tio. Så begav vi oss vidare till bussen som skulle ta oss till skolan. För sista gången tillsammans som klass.




Vi satt på bussen och skrek " VILKA SKA TA STUDENTEN? - TA3". Vi kom till skolan, dansade runt i teatersalen och var galna. Träffade våra fina teaterlärare och pratade. Sedan var det dags att gå till bamba för sista gången och äta lunch. Alla var helt galna. Det var som vilken klass kunde skrika högst och bäst. Alla var så lyckliga. Och kunde nog inte se en endaste människa med en ledsen min.




Sedan spelades det "sommartider" och alla sprang upp på scenen och allt var helt galet. Alla bara skrek. Det går inte att förklara. Man måste varit där för att fatta vad jag menar. Sara fick stipendium och jag blev så glad och lycklig för hennes skull eftersom hon förtjänar det så himla mycket. Sedan var det dags att ta klasskort och sedan var de betygsutdelning och sedan vid ett kom flaket, så sattes ballonger och lakan upp. Sedan sprang vi in till skolan igen och peppade utspringet. När de var 1 minut innan vi skulle springa ut, peppade vi som in i helvete och jag har aldrig känt sån energi någonsin. Vi sprang, sprang så jävla fort. Upp på scen. Och jag har aldrig skrikt och hoppat så högt som jag gjorde då.




När gått ner från scenen med min klass var de dags att ge sig ut i folkvimlet för att hitta sitt plakat. När jag hittade min släkt och min familj var jag så glad och gråtfärdig att jag skakade i hela kroppen när alla mina familjemedlemmar turades om att krama om mig.







Jag har nog aldrig varit så glad i hela mitt liv som jag var när jag stod på flaket. Känslan av att man har klarat skolan och att få känna sig så jävla fri.





Vi åkte flak i 1 timma och 30 min ungefär. Det var som världens bästa fest. Ingenting kommer någonsin slå det. När vi var på avenyn så spelades känn ingen sorg för mig göteborg och allt var så jävla underbart.

Sedan kom vi till Götaplatsen och poseidon var tömd på vatten så där kunde man ju inte bada. Istället dansade alla Angeredselever runt på götaplatsen. Helt galet och underbart var det. Efter ett tag var jag tvungen att åka in till brunnsparken för att möta upp mina vänner som skulle följa med mig på min mottagning.



Träffade Daniel, Elin och Lovisa. Jonna också som men hon och Caroline kom lite senare. Jag var så glad och lycklig och försökte samla mig lite inför mottagningen.




Det var så himla många fina människor som kom på min mottagning. Runt 20 pers, om inte lite mer. Vi åt och pratade. Sen öppnade jag alla mina presenter. Fick 3 flaskor champagne, flytta hemifrån saker, strumpyxor, en skiva och pengar. När alla människor åkt hem och när mina föräldrar städade lokalen var jag så trött och mätt att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Bytte om och åkte in till stan för studentfesten.

Studentfesten var på berså. Aldrig i mitt liv att jag någonsin skulle sätta min fot där. Men det var ju studentfest. De var rätt tråkigt i början, man jämförde ju allting med flaket och utspringet. Men jag insåg att ingenting kommer bli bättre än de så jag blev pepp och full. Sen dansade vi hela natten och allt var helt galet.







Klockan blev tre och det var dags att ta sig hem. Det var sjukt jobbigt för att när jag vaknade dagen efter. Jag har aldrig känt mig så jävla tom. Nu var det liksom slut på allt.