+++

Sommaren lider mot sitt slut. Jag sitter fortfarande och tänker på vad jag gjort i 3 månader, Men jag kan inte komma på nåt speciellt. Jag har börjat jobba och jag trivs. Mina arbetskollegor är så fina. Så mycket som jag frågar hela tiden. Det är väldigt stressigt nästan hela tiden, men det är kul. Nu för tillfället är jag halvsjuk. Hoppas att jag blir frisk till imorgon eftersom jag jobbar fram till fredag, sen på lördag åker jag iväg till London med min mamma och shoppar, äter mat och ser på musikal. Det blir fint.

+

Jag minns att i vintras pratade vi om att vi längtade efter sommaren, då skulle allt vara så mycket lättare. Slippa åka fram och tillbaka till varandra. Vi skulle ha solen som värmde oss när vi skulle ligga i gräset, vi skulle åka till havet och känna havslukten och jag skulle få visa dig Göteborgssommar. Men mest av allt skulle vi få vara med varandra hela tiden.

++

Om jag tänker tillbaka, så kan jag bara få upp bilderna från då vi senast såg. Då allting höll på att rasas samman. Vår värld som vi byggt upp. Vi pratade om det. Min mage ville spy. Dina blickar och dina beröringar var inte längre dina. Utan någon annans. Jag kände inte igen dig, och det kom bara som en bomb från ingenstans. Både du och jag visste det. Jag blev osäker och låste in mig på toaletten och bara grät. Du flydde upp till Stockholm och du sa att allt skulle bli bra. Det blev det inte.



+++

I flera dagar hördes vi inte av. Jag väntade på dig. Försökte tänka på annat men det gick inte. Till slut ringde du mig och nu var du verkligen någon annan. Vem var det jag pratade med? Var det mitt varmaste hjärta som brukat pussat på mig när vi suttit och kollat på film? Var det pojken som fortfarande var kär i mig? Nej. Det var en röst fylld av kallhet och oberördhet. Det var som ett slag mot hjärtat, mot min andning, mot allting som finns i min kropp. Att höra hans röst vara någon annan, att inte längre bry sig. Då sa jag att det inte längre var vi två. Och la på.

++++

Några dagar senare. Skickar jag iväg ett sms där jag skriver att det är ologiskt. Allt som har hänt, det vänder inte bara på någon vecka. Jag får samma kalla svar som jag fått några dagar tidigare. Min mobil kastade jag nästan i väggen. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen så jag sprang ut och skrek i skogen. Vem var det jag varit tillsammans med? Vem var han? Nu var jag inte ledsen längre. Nu var jag bara arg.

+
Mina vänner är min räddning. Med dom kan jag börja andas igen. En dag träffar jag en fin Sandra och fikar. Hon är sockersöt.




++

Och ni hade rätt. Även om jag inte trodde er då. Man överlever faktiskt.

+++

Någon dag innan hela way out west kalaset drar igång träffar jag Sabina och andra fina människor. Vi tar en tur på Naturhistoriska muséet.





++++

En dag tar jag det där samtalet som jag velat göra jättelänge. Vi hade inte pratat på nästan två månader. Jag berättar allt jag velat säga. Får knappt svar på mina frågor. Allt är dåliga svar. Knappt några svar ens. Men jag bryr mig nästan inte ens. För jag känner att nu är det slut på riktigt. Det kommer aldrig bli vi igen.

+

Min fina Linda flyr till Göteborg. Vi festar och har det så jävla roligt som vi alltid har det.



++

Kulturkalaset drar igång och jag ser eldkvarn en dag. En annan dag träffar jag lina och kollar på lite galenskaper på kungsportsplatsen.





+++

Hela sommaren har det funnits en oro för att jag inte haft något jobb. Men nu är det fixat. För jag har fått en anställning på ett centralt Café här i Göteborg.

++

När jag satt på tåget upp till Stockholm så hade jag panik för några veckor sedan. När jag gick av i Stockholm hade jag också panik. Det var ju inte det ansiktet som jag brukat se som skulle komma och möta mig. Men när jag såg Linda kommandes för att möta mig vid tåget så släpptes allt. Det var ju därför jag var här. För att vara med en av mina bästa vänner och träffa annat fint folk. Inte någon annan anledning.




+++

På torsdagen promenerade jag runt i affärer medans jag väntade på att Linda skulle sluta jobbet. Sen gick vi till Hellströms och drack en öl.



++++

På fredagen åt vi Sushibuffé och gjorde oss iordning för kvällens festligheter. Vi förfestade på Lindas balkong och Emmy var också där. Sen hamnade vi på sommar, där jag blev lite för full.





+

Vaknar upp och det är lördag. Vi beger oss till affären och handlar lite. Slötittar på tv och film halva dagen, sedan gör vi oss iordning för kvällen. Jag och Linda börjar kvällen på sommar, sedan åker vi vidare och träffar massa människor på Hellströms.



++

Vi städar hela Lägenheten och sedan kommer Rebecca och hälsar på en stund. Mys.



+++

Måndagen är inte vilken måndag som helst. Vi dricker vin och blir fulla, åker till ett ställe som heter F12. Där är allt jättedyrt. Men vi sitter på en trappa och det känns sommar och pratar med massa människor. Jag vet inte hur jag alltid lyckas men på något sätt blir jag utslängd igen. Men allt löser sig och vi kramas och äter mat, sen åker vi hem.

++++

Nästa dag kan vi inte sluta skratta. Lindas väska hade tydligen börjat brinna under gårdagen och hon svalde sin tungpercing. Till kvällen sörjer vi för att jag ska åka hem.



+

Jag trodde Stockholm skulle göra mig svag. Men det gjorde mig starkare.