Åkte hem till Maja en söndag, vi bakade scones och kollade på film.

Dagen efter hade jag min sista föreläsning och fick veta att jag klarat min hemtenta och allting annat vi gjort under terminen. Vid fyra tiden tog jag ett tåg upp till Stockholm.

I Stockholm hann jag:

Förfesta hemma hos Linda och dansa tills fötterna inte orkade mer på baba sonic.

Mysa med den här killen.




Träffade den här fina tjejen igen och fika på café string.




Sen var det måndag igen och dags att åka hem.

En dag träffar jag Sarah, Matilda och Jp och äter massa scones på Fröken Olssons.




Dagen efter köper jag och Elin vår resa till London. Wi.

Januari.




Jag minns att vintern var nog den kallaste någonsin. Vi hade våra sista föreställningar på backa teatern och hela första veckan av året låg jag nerbäddad i min säng, Sjuk. Och undrade när någonsin min otur skulle vända. Jag och min mamma slutade prata med varandra på en väldigt lång tid. Kärlek var väl fortfarande inte min grej. Men det har det nog aldrig varit (Det är annorlunda nu). För det var alltid samma sak, alltid samma sak. Månaden gick långsamt i mitt huvud, men runt omkring mig gick den fort.

Februari.




Februari och kylan fylldes med alkohol nästan varje helg, med de fina vännerna. Jag skrev en dag om att måndagar, tisdagar, onsdagar, torsdagar och fredagar bestod av att vakna, gå till skolan, gå hem och plugga och sen sova. Lördagar super man bort och söndagar har man ångest. Så det var väl mest så hela tiden. Mina känslor stoppade jag långt bak i huvudet men en dag kunde jag inte hålla kvar det där. Skolan stängdes pågrund av rasrisk och jag hade ännu mer panik med mitt projektarbete.

Mars.







Jag längtade väldigt mycket till att skolan var slut, och att aldrig mer behöva få sätta min fot där igen. Skolan var krävande och jag var så skoltrött. Men tur att jag fick göra fina saker på helgerna som gjorde att man orkade. Den 19 mars såg jag kent med Cassandra. Sen träffade jag alla fina på Kontikis efterfest. I skolan repade vi på vår teaterföreställning "het". Och jag skulle försöka bestämma mig om vad jag skulle göra efter gymnasiet.

April.








Jag minns att en dröm som jag haft för längesedan slog igenom. En dröm som jag aldrig någonsin hade kunnat tro skulle hända. Hade jag bara låtit det vara, så hade det varit bra. Men när sommaren kom var drömmen inte så vacker längre. Det började bli vår, och det kändes som man kunde andas igen. Minns att på rasterna satt man ute i vädre istället för att sitta instängd i en korridorr. Det gjorde mycket.

Maj.







Månaden som jag väntat på i flera år var nu äntligen här. Månaden gick fort. Allting i skolan skulle lämnas in och sedan var det bara att vänta. Studentbalen med hela klassen var mycket roligare än vad jag trodde att den skulle vara. Och mitt i allt fyllde jag 19 år och det firades med mina föräldrar på restaurang och sedan med Melissa på Sticky fingers. En vecka senare var den bästa dagen i mitt liv. Dagen då jag tog studenten.

Juni.








Det blev sommar. Många av mina vänner tog studenten och jag bara njöt av att inte ha någonting alls att göra. Månaden bestod av:  Vara ut sent varje sommarkväll, dansa tills alla klubbarna stänger, gå hem i soluppgångar, förfesta i mitt kök och dricka sig full på vin, Picknickfestivalen där man träffar på nästan alla man känner, Sitta vid kanalen och titta på vattnet, känna värmen från solen och bara få drömma sig bort. Om man tittar tillbaka, så var det väl inte så enkelt egentligen. Det var nog en av mina värsta månad. Men det är bortglömt nu.

Juli.







Jag började jobba på världens bästa sommarjobb. Där jag tjänade pengar på att spela teater i 3 veckor. Träffade grymt underbara människor! Mycket skogsfester i slottskogen. Åkte till Stockholm och hem till Linnéa när jag slutat jobbet. Träffade alla sommarjobbare i slottskogen och myste med dom.

Augusti.








Det blev kulturkalaset och min fina vän ida kom hit till mig. Vi och jp jobbade som funktionärer på way out west. Sommaren började kännas mot sitt slut när det var gatufestival på magasinsgatan med Sarah, Matilda och Daniel. Hände väl inte så mycket mer, hade ångest inför skolstarten.

September.








Jag började på universitetet och var livrädd. Men trodde ändå att det kunde bli ganska okej. Någon dag träffade jag Lovisa och Elin och var på liseberg och kollade på Kristian Anttila och hästpojken. Några andra dagar träffade jag Melissa och gick på stadsteatern och kollade på teater. En torsdag åkte Linda ner hit från Stockholm och festade med oss på jazzhuset. En fredag någon gång dansade vi in hösten hemma i Daniels kök. Jag började bli osäker om det var detta jag ville, om jag ville plugga detta...

Oktober.





Det är höst, och jag bestämmer mig för att fortsätta kämpa. Det är ju snart över. När jag inte är i skolan träffar jag vänner, fikar och dansar på jazzhuset.

Nobember.







Jag och Louise pratar och pluggar bara grammatik. Tänker att jag aldrig mer vill läsa grammatik efter det här. Mitt i allt åker jag och Melissa iväg till Skövde och jobbar som figuranter inom försvarsmakten. Vi förfestar hemma hos mig någon kväll och åker vidare till saturn. (som slutar med att jag somnar på 3 olika spårvagnar hem). I slutet av november kommer finaste Sandra hem till mig och har det mysigt.

December.






Åker iväg till Stockholm med Melissa och Lina, för att sedan åka på en partykryssning till Riga. Någonting som verkligen inte är min grej överhuvdtaget. Men hade jag inte följt med hade jag aldrig blivit kär och jag hade aldrig träffat honom. Åker upp några dagar i december och det känns bättre än någonsin. Julen kommer och det enda jag längtar till är att han ska komma hit. Vi träffar mina vänner och dansar på pustervik och veckan efter är det dags för oss att säga adjö igen. Stockholm är för långt borta. Jag gräver ner mig i min hemtenta och omtenta för att slippa tänka.

Ska försöka få er att förstå varför jag varit borta här nu ett tag. För lite mer än en månad sedan träffade jag mitt hjärta. Min kärlek. Nu idag, och alla andra dagar som har varit har jag kommit fram till att ingenting som jag tidigare varit med om kan slår det här. Att jag dessutom vet att han tycker om mig, gör att allting pirrar ännu mer. Det här kan nog vara bland det finaste jag varit med om.



Lyckan som jag känner just nu har jag inte känt på väldigt länge.

Mitt hjärtslag:




Vill bara känna hans andetag, pulsslag och hans hjärtslag hela tiden. Men Stockholm är för långt bort. Eller så är det Göteborg som är för långt bort från Stockholm.




Hur vi träffades är en ganska så konstig historia. Men sånt händer ju också, det är knappt att jag förstår den själv. Men jag tror jag föll ganska så direkt. På riktigt.




Finns väl så mycket mer att berätta egentligen, men det kommer väl så småningom. Men jag är så osäkra på om ni finns kvar där ute. Jag är i alla fall tillbaka.