FÖRÄNDRINGAR;
Alkoholen styr mina okontrollerade fingrar som skriver och skickar iväg sms som jag inte borde. Jag vet inte ens varför. Har aldrig känt behov innan att få ut saker på fyllan, Inte till honom. Dagen efter sitter jag som ett frågetecken. Skäms och raderar allt fortare än kvickt.
+++
Mina vänner flyttar. Alla flyttar. Bort till andra städer, till andra länder eller bara till något som dem kan kalla sitt egna hem. Jag sitter kvar där jag varit i 20 år. Söker utbildningar i Göteborg och i Stockholm. Kanske är min dröm där, eller är den här? Tänker på lägenhet, vill jag flytta till en lägenhet i Göteborg eller vill jag flytta till Stockholm eller vill jag flytta till England för ett tag?
++++
En kväll dansar vi i Daniels kök och kramas och säger adjö för en lång tid.
+
Min platschef ber mig komma in till kontoret dagen efter. Jag vet inte vad det handlar om. Kan inte sova på hela natten. Dagen efter ligger jag i sängen hela dagen och vågar inte ta mig dit. Pappa säger " Res på dig, lika bra att ta det nu och inte sen" Jag klär mig och åker in till stan. Tänker att jag tänker inte ta mer skit. Då säger jag upp mig. Kommer till kontoret och det slutar med att jag sitter och storlipar och ska skriva på papper för uppsägning. Jag fick inte vara kvar på mitt jobb för att jag inte "passade in" enligt mina chefer.
++
Berättar för min kollega. Hon tror jag skämtar. Säger att jag passar in där lika mycket som alla dem andra. Önskar att jag skämtade.
+
Jobbar två veckor till sen säger jag adjö och åker till Stockholm för att fira Linda. Igår köpte jag en flygbiljett till Spanien, och jag åker om en månad. Det är mina planer nu. Vet inte vad som händer sen, men jag bryr mig inte riktigt.
vet hur det känns, när alla bara försvinner iväg. jag ska iväg i januari o resa i tre månader o troligtvis flytta sen i vår men denna höst, usch. har aldrig varit så rastlös o ångestfylld. och har du läst boken "hål i huvudet"? annars läs den.
förresten måste jag säga att du skriver väldigt bra.
alla flyttar härifrån med. jag blev kvar, vill också till england. funderar på att åka tilll london i januari/februari och försöka hitta jobb och bara ... leva. om jag vågar alladels själv.
idiotchef det där var då! det var på fröken olssons va? känns som du skulle passa in där mer än de som jobbade när jag var där häromdagen iallafall. töntigt.
Matilda> Ja, alla försvinner och man själv får panik för man är på samma ställe man varit på hela livet. Men snart kommer väl en förändring.
Nej den boken har jag faktiskt inte läst! Får ta och kolla in den.
Sofia> Klart du vågar! Det är bara att göra det! Man ska göra saker innan man har massa måste här på hemmaplan. Jag är mest stressad, jag borde börja plugga snart så jag är utbildad. Jag orkar inte söka jobb. Vet fan inte, får panik.
Ja precis, på fröken olssons. Hon sparkade mig för: 1. Jag log inte tillräckligt mot kunderna. 2. Jag var inte tillräckligt på. Och sen att jag inte passade in, klarar inte av serviceyrket och vad hon nu mer sa. Men jobbade aldrig med henne, och ingen av mina kollegor har pratat med henne. Så vet inte riktigt.
<3
Jag vet hur det känns när vännerna flyttar ifrån stan, för att plugga, arbeta eller resa. Och så är man nästan ensam kvar. Men med tiden blir det lättare, de egna planerna får fäste och allting får en riktning. Hoppas jag, i alla fall.
