skjut mig i huvudet.
++
Jag sitter på spårvagnen hem från jobbet. Fötterna dunkar efter 9 timmars arbete. Tänker att hade det inte blivit som det blivit hade jag inte suttit på spårvagnen hem från jobbet just då. Kanske hade jag varit med barnen på mitt förra jobb och inte vetat när jag fått jobba nästa gång. Eller så hade jag varit i Stockholm, eller så hade jag gjort någonting helt annat. Men just nu sitter jag på en spårvagn hem från jobbet och det regnar utanför. Men det är okej.
+++
Jag minns knappt sista gången. Det var inte ens ett farväl. Det var bara ett hej då. Minns att du tittade ner på mig och sa " Det är inte sista gången vi ses va? eller hur?" Jag kollade upp mot dig och sa " Självklart inte". Pussade på dig och sa hej då. Vände mig om och gick. Hela vägen genom centralstationen tänkte jag vända mig om men det gjorde jag aldrig. För jag tänkte, vi ses ju snart igen.
++++
/+
En dag när jag precis kommit till jobbet och ska byta om frågar min chef om jag kan komma till hennes kontor. Jag får en klump i magen, och tänker nej. Byter om och äter lite snabbt och pratar med en kollega. Går in på hennes kontor, hon frågar mig hur hon tycker det går. Jag säger bra. Sen kommer det där, som man inte vill höra. Säger saker som måste förbättras. Det och det och det. Jag tittar ner och säger ja det ska väl lösas.
++
Tiden går så fort. Snart är det 3 månader sedan samma sak gått i mitt huvud från början till slut om och om igen. Tycker att nu får det räcka. Hjärtat gör ont ibland, fast jag inte vill att det ska det. Jag vill bara vara så som jag var då innan vi träffades. Hel.
Jag sitter på spårvagnen hem från jobbet. Fötterna dunkar efter 9 timmars arbete. Tänker att hade det inte blivit som det blivit hade jag inte suttit på spårvagnen hem från jobbet just då. Kanske hade jag varit med barnen på mitt förra jobb och inte vetat när jag fått jobba nästa gång. Eller så hade jag varit i Stockholm, eller så hade jag gjort någonting helt annat. Men just nu sitter jag på en spårvagn hem från jobbet och det regnar utanför. Men det är okej.
+++
Jag minns knappt sista gången. Det var inte ens ett farväl. Det var bara ett hej då. Minns att du tittade ner på mig och sa " Det är inte sista gången vi ses va? eller hur?" Jag kollade upp mot dig och sa " Självklart inte". Pussade på dig och sa hej då. Vände mig om och gick. Hela vägen genom centralstationen tänkte jag vända mig om men det gjorde jag aldrig. För jag tänkte, vi ses ju snart igen.
++++
/+
En dag när jag precis kommit till jobbet och ska byta om frågar min chef om jag kan komma till hennes kontor. Jag får en klump i magen, och tänker nej. Byter om och äter lite snabbt och pratar med en kollega. Går in på hennes kontor, hon frågar mig hur hon tycker det går. Jag säger bra. Sen kommer det där, som man inte vill höra. Säger saker som måste förbättras. Det och det och det. Jag tittar ner och säger ja det ska väl lösas.
++
Tiden går så fort. Snart är det 3 månader sedan samma sak gått i mitt huvud från början till slut om och om igen. Tycker att nu får det räcka. Hjärtat gör ont ibland, fast jag inte vill att det ska det. Jag vill bara vara så som jag var då innan vi träffades. Hel.
Cemeteries of london.
Jag och min mamma åkte till London i sex dagar. Här kommer ett urval av alla foton jag tog:
Vi var på musikal och såg Billy Elliot, så himla bra. Ett måste när man är i London är att gå på musikal. Jag shoppade hur mycket kläder och skor som helst. Såg turistgrejer, även om jag redan sett det mesta. Vi åt thaimat, promenerade så mycket att mina fötter gjorde så fruktansvärt ont varje dag, Åt mat på brittiska pubar, var i camden, i Notthing hill, Vi stod i kö i flera timmar till madame tussauds. Sist men inte minst när vi skulle åka hem tappade mamma bort sitt boarding pass inne på flygplatsen, men som tur på nåt sätt lyckades hon komma på planet hem.
Vi var på musikal och såg Billy Elliot, så himla bra. Ett måste när man är i London är att gå på musikal. Jag shoppade hur mycket kläder och skor som helst. Såg turistgrejer, även om jag redan sett det mesta. Vi åt thaimat, promenerade så mycket att mina fötter gjorde så fruktansvärt ont varje dag, Åt mat på brittiska pubar, var i camden, i Notthing hill, Vi stod i kö i flera timmar till madame tussauds. Sist men inte minst när vi skulle åka hem tappade mamma bort sitt boarding pass inne på flygplatsen, men som tur på nåt sätt lyckades hon komma på planet hem.
