Nu var lovet slut, och skolan börjar igen imorgon vilket jag verkligen inte har någon helst lust med, någonting jag inte heller har lust med är att alltid bli svikt. Känslan finns där och man vet att man kommer att bli det, men man vill inte tro på den. Sen så händer det som man hela tiden har försökt förtränga. Jag vet inte längre om jag ska sluta lita på folk, jag vet inte. I mitt huvud ekar det " jag vet inte"

Jag vaknade klockan 06:40 av ett sms, och jag inser att jag försovit mig med en timma och vid just den här tiden skulle jag egentligen sitta på en spårvagn för att träffa Sarah och sedan åka till Köpenhamn med tåg. Men istället springer jag runt i lägenheten och har panik.

10 minuter senare sitter jag i bilen på väg till centralstationen. Mitt hjärta är i högvarv, och jag kan knappt anadas. Jag försover mig aldrig och då menar jag aldrig. Jag har inte ens något minne av att min väckarklocka hade ringt den morgonen. Kommer till centralstationen och möter upp Sarah, vi sätter oss på tåget till Köpenhamn. Hade jag inte fått sms av Sarah om att hon satt på sin buss på väg till centralstationen hade jag fortarande legat kvar i min säng och sovit.

Ungefär 3 timmar senare åker vi över öresundsbron och 30 minuter efter det är vi äntligen i Köpenhamn och det kändes som vi kommit till London. Med våra väskor går vi runt i köpenhamn. vi går vilse, och frågar efter vad tågstationen men ingen verkar förstå oss. Men tillslut kommer hittar vi och  låser in våra väskor på centralstationen och äter.



Sedan vandrar vi vidare och kollar i affärer och fotar. Sedan börjar det snöa och vi försöker hitta ett café men det enda vi kan hitta är resturanger. Sedan hittar vi ett mysigt café som vi sitter på i nästan 2 timmar.





Sen var det dags att åka hem till Göteborg igen.

( För er som vill se flera foton från köpenhamn och även massa andra foton, kolla gärna in min flickr. Länken finns bland alla det andra länkarna till vänster. kram)

Det kanske stämmer att när man slutar tänka på saker, att det är då det saker och ting börjar bli faktiskt helt okej. Jag har nog lärt mig hur man gör,  hur man klämmer in det så långt bak in i huvudet så att man knappt vet om att det är där.



För några dagar sedan när jag vaknade mitt i natten så upptäckte jag att det börjat snöa, och jag hatar snö. Jag hatar det så himla mycket för när det snöar måste man ha bra skor, och jag är inte bra på att köpa bra skor. Jag går i ett par trasiga sommarskor. Det mina föräldrar mest tjatar på mig om är att jag borde köpa nya skor. Men jag säger att jag inte hittar någonting som passar mig. För det gör jag inte, för jag gillar inte skor som är varma om fötterna.

I söndags träffade jag Sarah för att hämta ut våra biljetter till Köpenhamn och för att gå på en fotoutställning.




Sedan efter vi varit på en väldigt intressant fotoutsällning åkte vi och fikade.

Dagen efter tyckte jag att det var kanske dags för en förändring



Och en förändring blev det.

En tidig morgon i november.


Ljuset från tv:n gör din hy blek. Du håller om mig och drar mig ännu närmare så att jag känner dina hjärtslag. Ditt hjärta slår hårt mot mitt huvud och jag undrar om du kanske känner samma sak som jag, just för stunden. Bara för den här morgonen. Vi vet att vi aldrig kommer att träffas igen.  Du strycker dina fingrar i mitt hår. Du säger inte så mycket, men när du öppnar din mun för att säga någonting säger du ord om mig som får mig att nästan tappa andan. Du drar mig ännu närmare och jag försöker följa med handlingen i filmen som visas på tv:n, men jag lyckas inte. Det enda jag koncentrerar mig på är dina hjärtslag. Vänder mig om så att jag kan se ditt ansikte, du tar bort din blick från tv skärmen. Våra blickar möts och jag lägger mitt huvud på din axel och du kramar om mig.

Nu betyder det ingenting, tänker aldrig på det för det känns bara patetiskt. Det betydde väl mer den morgonen.Dåtiden är ju ändå bara någonting man kan glömma bort.

Då var det ny vecka, och ny månad. Känns skönt. Ska snart pallra mig iväg till skolan och ha idrott och sedan Basgruppsmöte, även om jag har jätte ont i halsen. Sedan efter skolan ska jag träffa Sarah och köpa biljetter till Köpenhamn, vi hade nämligen tänkt åka dit på sportlovet. Sen ska jag plugga matte hela kvällen och lite datakunskap.

Förra veckan hade vi endast teater, vilket var roligt men samtigt väldigt jobbigt. Bråk och tjafs i klassen nästan hela tiden, som tog nästan all våran tid kändes det som. Vi hann ialla fall öva igenom pjäsen rätt många gånger, och nu verkar allt funka i allafall, jag måste bara lära mig alla mina repliker, kan nästan alla nu.

Nu ska jag äta frukost.
kram

(och jag ska bli en bättre bloggare nu, eller jag ska försöka iallafall)