Luften svider när vi andas in, Har alltid sett oss som Ansgar och Evelyne.



Då var det söndag igen, och jag hatar söndagar eftersom dem ger alltid ångest och panik.
Imorgon är det skola och det är intensivvecka i teater vilket menas med att vi endast kommer ha teater i 5 dagar, eftersom våran premiär är snart och vi måste jobba med ljus, affish, rekvisita, scenografi, kläder och såklart öva på pjäsen.


Veckan efter det har jag 4 prov. 3 prov på en dag dessutom. Ibland älskar jag verkligen min skola att de lägger allt på en vecka.

Idag har jag även valt i-val till i trean, och det blir Psykologi A och bild och form i första handsval, sedan har jag i andra handsval textkommunikation A, sedan i tredjehandsval engelska C och i fjärdehandsval matte C.

nu ska jag fortsätta läsa "stolthet och fördom"
puss på er.


i'm Colorblind




Det verkar så enkelt vännen, ändå är det så opegripligt svårt.



Det känns som att jag håller på att komma tillbaka i det som jag var i 2007. Det tar all min kraft och det lilla studie motivationen jag har till ingenting. Jag kan inte göra någonting för att stoppa den och jag har inte heller någon kraft för att ens försöka.

För några dagar sedan kom du fram till mig och sa:
- Hur är det? du har inte ringt angående en ny tid?

Jag ljuger dig rätt upp i ansiktet och säger att allting är bra och att jag inte hunnit boka tid för det har varit så mycket den senaste tiden. Men någonting säger mig att jag inte borde boka en tid för då kommer jag bli tvingad och berätta. Och hur kan man berätta någonting som man inte ens själv förstår sig på och som man inte ens kan förklara för sig själv?


Året 08, från början till slut.

Januari.
Minns inte riktigt hur året började, men det börjar väl alltid som det börjar. Vi hade väldigt mycket rep i skolan inför clown föreställningen och jag träffade vänner ofta och fikade på café. Och någonting jag har insett nu så försökte jag vara någon jag inte var.
Det enda som spelades i min stereo var kent, kent, kent.
Du fanns ofta i mina tankar större delen av mina dagar, eftersom jag inte gett upp hoppet om dig än. (Nu är det annorlunda)

Februari.
Jag kämpade på med min träning, eftersom det var mitt nyårslöfte, och träningen blev inte så jobbig som jag hade tänkt mig eftersom jag hittade en  träningsmetod som passade mig. Sedan var de även en underbar kent spelning i Skövde som jag var på. Jag träffade även Galina för första gången, mycket fint. Sen fyllde även lilla Elin 17 år och hon hade ett mysigt kalas. Sen i slutet av månaden så släpptes biljetterna till kent på slottskogsvallen den 25 juli, och jag var lycklig.

Mars. 
Skolan började bli mer någonting mer än jobbigt och jag  kämpade för att inte tappa greppet eftersom påsklovet var så nära. Vi hade vår clown föreställning, som blev en succe. Vilket jag aldrig skulle tro och jag kunde inte riktigt förstå när folk som jag knappt kände gick fram till mig och sa att jag var duktig. Jag blev så glad, mer än glad. Det var nog där jag insåg att det är teater jag ska satsa på, hur jobbigt och tufft de än kommer att bli.
Jag åkte till malmö och bodde hos Galina och vi var och lyssnade och tittade på fina hjältarna (kent), och jag fångade Jockes vattenflaska under konserten och han sjung till mig och det var "du och jag ska aldrig dö".
Sedan några dagar senare träffade jag och kramade Håkan och han signerade mina skivor, och allt var så fint att jag nästan trodde jag skulle bryta ihop.

   

April.
Den här månaden släppte jag dig från mina tankar vilket var så himla lättande, allt blev så...lätt?. April kom och blev vår och det var så himla underbart och skolan blev jobbigare än innan och jag orkade inte med det. Jag saknade alla kent spelningar mer än någonting annat och jag visste att de var en lång tid innan de var dags för hjältarna igen.
Sen gjorde jag även något riktigt dumt, nämligen jag tappade min systemkamera i marken. Så den fick jag inte se på ett tag.

  
  

Maj.
Jag fyllde sjutton år och jag minns faktiskt inte vad jag gjorde på min födelsedag, antingen åt jag väl tårta.
Ida och jag hade känt varandra i ett år, och allting hade väl redan då bara försvunnit. Kändes som vår vänskap inte var värd någonting, eftersom vi aldrig träffades och jag vet inte vad jag ska ens säga för jag vara bara så besviken, för du fanns aldrig där för mig som jag fanns där för dig. Ska sanningen komma fram, så var de faktiskt så. ( fast jag är glad att vi börjat prata igen, tack. jag behöver dig som vän)
Sedan var Jag, Elin, Daniel och Lovisa på siesta festivalen i hässleholm och det var fint!

Juni.
Det blev sommarlov och jag slutade äntligen ettan. Jag njöt av solen och av ledigheten. hände inte så jätte mycket den här månaden förutom att jag träffade vänner och min moster hade bröllop.

 

Juli.
Åkte till budapest när alla andra människor åkte på arvikafestivalen, sedan när jag kom hem började jag jobba på ett ålderdomshem i 4 veckor. Det var både roligt och jobbigt. Det roliga var att jag träffa så mycket människor och jag lärde mig att ta iniativ till att göra saker, människorna på jobbet trodde verkligen jag skulle bli undersköterska för att jag var så duktig bland de gamla. De blev chockade när jag sa att jag inte alls hade tänkt bli det. Jag fick ett fint omdöme från dem när de 4 veckorna var över. Det var ju förstås även kent den här månaden också och jag och sarah köade i 17 timmar vilket jag kan konstatera var både underbart och hemskt. Men konserten var fin som vanligt.



Augusti.
Slutade jobbet och det blev även dags för way out west festivalen, och jag försökte ta vara på den lilla ledigheten som var kvar på lovet genom att sova bort den. Sedan började skolan igen, och jag drappades av lite smått panik när jag insåg att de var 2:an jag skulle börja.

September. 
Allting började bli som vanligt igen när skolan började bli som vanligt, och jag låste in mig om dagarna efter skolan. Jag hade så mycket tankar och jag ville inte träffa någon. Det blev även Håkan på Liseberg och jag stod och kollade på Håkan ensam eftersom jag kom dit 30 min innan konserten började, sen gick jag hem tidigt för jag ville inte träffa någon jag kände. Hela september bestod nästan av att jag inte ville träffa någon överhuvudtaget. Jag vet inte inte varför.

Oktober.
Jag började tänka väldigt mycket och skrev ner nästan allting som rörde sig i mitt lilla huvud. Det blev höstlov och jag hann med en massa saker, både bra och dåliga. Jag var med i en kortfilm, festade kanske alldeles för mycket och fick massor av kyssar.

  

November.
Träffade kent igen, och jag kramade alla och då trodde jag seriöst jag skulle falla ner på marken och dö. Men de gjorde jag ju inte istället hoppade mitt hjärta ut ur min kropp.
Vi hade även föreställning av vårat projekt av "utanförskap" de var jobbigt och de väckte många minnen. Jag började helt enkelt sluta bry mig om saker, och plötsligt då hände det.
 

December.
Jag förstod inte att de var december försent lucia och jag drappades av panik och ville inte alls att det skulle bli julafton. Jag åkte till sjukhuset för min kropp sa mig att någonting var fel, men såklart var det inget fel med mig. Jag var lycklig när det äntligen blev jullov. Och julafton blev inte så dåligt som jag hade trott, och sedan hade min moster födelsedags fest och det var mycket trevligt. Sedan blev det nytt år!

Vi har väl inga hemligheter kvar, men det är så jävla fegt att ge sig av.

Jag har tröttnat på att vandra omkring på samma gator och torg, med samma tankar och känslor. känslor som man inte kan sätta ord på. Dom bara finns där, och alltid har dom väl funnits där. Jag vet inte om de är vackra eller bara onödiga. Kanske både och.



Det kanske är dags att släppa det gamla och fokusera på det som kommer, men det är svårt att se det som kommer och det är lättare att tänka tillbaka på det som varit, så har det alltid varit.

 " -Varför pratar du aldrig med henne?"

jag: " Vi har väl växt ifrån varandra, och jag känner inte henne, inte sen den dagen när allt hände."

 " Måste du alltid tänka på det som varit?, kan du inte bara släppa det? Ge henne en chans, hon behöver dig. Hon var ju din vän"

Nej jag kan inte släppa det, och det betyder ändå ingenting längre de har de inte gjort på 3 år.


RSS 2.0