Jag lyssnar på det som har blivit min räddning de senaste dagarna.

" - Jag kan ta av din mask, jag vet hur du funkar."

- Nej det kan du inte. (Jo det kan du)

Håll tyst med dig. Vill inte bryta ihop nu, igen. Jag orkar inte det. Varför handlar allting om att alltid ska brytas ner för att sedan byggas upp igen?




Alla. Precis alla säger: Det kommer en dag, kanske inte idag. Kanske inte imorgon och kanske inte i sommar. Men en dag. 

Sluta ljug. Det kommer ingen dag.



Jag träffar Sarah en förmiddag. Det har blivit sommar igen och vi sätter oss vid kanalen och lyssnar på musiken som blivit vår räddning. (som alltid är vår räddning)




I mitt huvud ekar Jocke Bergs röst " Jag tänker på dig, ibland".
Jag vill inte tänka på dig ibland, Jag vill ALDRIG mer tänka på dig.

I ett år har jag ständigt fått märken lite överallt på min kropp. Mest är det runt halsen och det ser ut som torra fläckar. Jag försöker ständigt få bort dom. Men de vägrar försvinna. Så känns känslan som jag har i min kropp hela tiden är, Försvinn. Men såklart handlar det väl om så mycket mer också. Inte bara ett par fläckar. Du skulle ändå bara förstört mig mer än vad jag är. Men egentligen är det väl jag själv som valde det.




En kväll smsar en av mina närmsta vänner mig om vi ska hitta på någonting. Vi träffas där vi alltid brukas ses. Det tar 15 minuter för mig att gå dit och 10 minuter för henne. Vi möts där spårvagnarna går men ändå väljer vi alltid att gå in till stan. Vi pratar och går längst avenyn. Köper kebab och korv och sätter oss vid grönsakstorget. Vi åker spårvagnen tillbaka dit där vi alltid brukar mötas, där jag går mina 15 minuter hem och hon sina 10 minuter. Så som det ska vara.

Dagen därpå träffade jag finaste Linnéa som äntligen var tillbaka hemma i Göteborg, vi köpte minneskort till hennes kamera. Gick runt på stan, satte oss vid kanalen och pratade och hade det mysigt i sommarsolen.




Tar upp min mobil ibland för att skriva korta tankar jag får. Det kan handla allting om till vad jag ser, eller tänker på just då.

"Man kan inte veta om det är rätt eller fel om man inte får stå inför det och känna känslan"

eller

"Varför ska jag vara livrädd för någonting jag inte känt?"

Eller citerar låttexter:

"Du säger att kärleken, aldrig var till för dig.
Att du aldrig känt vinden, högt över trädtoppen."




Igår kom min finaste sarah hem till mig och vi drack lite (mycket) vin och lyssnade på musik i mitt kök.



Sen begav vi oss till styrbord babord. Och precis alla var där. Och det var då man insåg att det var sommar, och det är under sommaren man på träffar alla som man annars aldrig brukar träffa. De spelades musik och sarah och jag snodde en citron från baren. Ramlade i trappan och tappade ut halva min öl. Dansade i stort sett nästan hela kvällen tills klockan blev tre. Så himla fin kväll, en av de finaste kvällarna på väldigt länge.







Nu är det sommar. Mer än såhär blir det inte. Förlåt för det.