Den här vintern har varit nog den längsta någonsin, men nu är det snart dags för att göra beslut om vad man ska göra inför hösten. (Varför ska man redan nu bestämma sig så snart?)




Det närmaste jag kan komma lov, är på fredag. Och det ska bli så underbart. Att få sova. Äntligen.



Men så jätte mycket lov lär det nog inte bli eftersom jag har väldigt mycket att plugga. Jag ska även söka sommarjobb och jag ska anmäla mig till lite kurser inför höstterminen. Jag har svårt att bestämma mig vad jag vill läsa. Mina val är just nu är;

Svenska språket
Litteraturvetenskap
Retorik och skriva



Men jag vet inte. Ska kolla lite närmare på det och hoppas det blir bra. Om ni undrar varför jag bara ska söka en kurs så är för att jag inte vet vad jag vill bli än, riktigt. Eller jag vet. Men jag vet inte om jag orkar plugga i 5 år just nu. Så därför tänkte jag mig att en kurs skulle räcka och läsa. Och sen till Vårterminen kanske jag börjar jobba lite, jag vet inte än.. sen till sommaren vill jag resa.

Fast förstås lite roliga saker ska jag ju göra på lovet. På fredag ska jag träffa Sarah och sen på lördag åker jag till Skövde och umgås med min pappa och vår släkt. Sen i veckan ska jag hinna träffa Elin och Caroline. Sen är det inte så mycket mer inplanerat.

och förresten imorgon är vår projektredovisning klar! ÄNTLIGEN!

Vad ska ni göra på lovet?

Ligger i min säng, och stirrar upp i taket. Det är vitt.
Vitt som snö.

Från fönstret som är öppet kommer det in kall luft och jag drar täcket över mig.
Luften som jag andas in blir varm.

Det är visst sommartid nu.

Jag hör klockan som tickar från köket, det är kanske dags att gå upp
lämna sin varma säng, för att gå ut i någonting som kallas vår.

Man väntar på att någonting ska hända för att man ska vilja
få någon kraft för att gå upp.

Mina drömmar om nätterna handlar om;

Att jag står vid ett vägskäl och inte vet vilket håll jag ska välja, när det väl är dags.

Eller om människor jag tyckt om plötsligt börjar tycka om mig, och att jag då inte
vet hur jag ska hantera det. (fast det kommer ändå inte hända)

Eller så drömmer jag om att jag och min bästa vän simmar i havet och njuter av sommaren.

Eller så drömmer jag ingenting alls överhuvudtaget.

Det är väl såhär mina dagar ser ut nu förtiden. Jag pluggade hela förmiddagen i kultur och idéhistoria. (som förövrigt är världens tråkigaste ämne)




Vid fyra tiden ungefär gick jag till bergakungen för att gå på bio med min pappa. Vi kollade på farsan, haha. Den var kul. Sen åt vi på restaurang och sedan åkte jag hem och fick gå halva vägen hem eftersom min buss var sen.




Nu sitter jag här hemma. En skräckfilm som jag aldrig sett innan går nu på tv, och jag borde egentligen inte kolla för då kommer jag inte kunna somna inatt.



Men vad ska man göra?, man kan ju inte låta bli.

Borde egentligen börja tänka på vad jag vill göra efter sommaren, men hur ska man kunna veta det när man bara är arton år? snart nitton.




Det som snurrar i mitt huvud, dag och natt. Och som gör mig illamående är;
- Vad ska jag göra sen?



Mina föräldrar säger, gör det och det. Men det är så lätt att säga vad andra ska göra. Men vad vill man själv egentligen? lär mig. Hur vet man vad man vill?

Jag åker till skolan. Kan inte längre göra det jag gjort i 2,5 år, eftersom jag är så fruktansvärt trött. Jag är trött på att det aldrig känns som det ska ta slut. Jag vet att 2 månader går fort, men det kan ändå gå så fruktansvärt långsamt. Just nu går det så långsamt.



Jag drömmer om våren och när allting har sitt slut. Allting har ett slut.

- "Snart är det över, snart..."




Teaterlektionera är någonting jag inte längtar efter längre, jag skulle nästan hellre ha en naturkunskapslektion istället. Jag kan ingenting. Jag har aldrig känt mig så dålig på någonting jag förut tyckt varit så roligt. Det märks att vi alla i klassen är så trötta. Ingen av oss orkar ge 100% på det vi älskar som allra mest.

Men det kanske är meningen att det ska vara såhär under sista året. Jag vet inte.

Jag hade världens längsta skoldag och de tråkigaste skolämnena man kan ha på en dag. Vid sextiden mötte jag upp Linnéa och satt med Frida och hennes vän på en kinarestaurang.




Vi sa hej då och jag och Linnéa gick vidare till cafe tintin och fikade i några timmar. Så fint. Sedan när vi fikat lite gick vi hela avenyn ner till brunnsparken och så åkte vi hem.

Linnéa är såndär människa som det känns som man känt henne hela livet. Och för att citera henne
- " Vi har nog känt varandra i ett tidigare liv"




Nu ska man hålla andan i några dagar, och bara försökta överleva skoldagarna som är kvar. (Bara 2 månader kvar snart)

Det var äntligen dags för fredag och att få se hjältarna. Mötte upp Cassandra och Fanny vid korsvägen. Vi ställde oss i kön och sen var det bara dags för väntan.



Sen var det äntligen dags, och åh det var så fint som det alltid brukar vara.



Pojket med hålet i handen, 10 minuter (för mig själv), på drift. och sen förstås lite vals för satan och sen världens finaste låt, Mannen i den vita hatten, som det alltid ska vara.

Sen träffade jag alla fina människor, och vi åkte en abonnerad spårvagn som skulle vara skyltat med 747, men det var det inte. Vi åkte till efterfesten på kontiki och dansade till fin musik och allt det där.





Sen begav vi oss hemåt, och jag fick för mig att jag skulle GÅ hem ( som jag alltid gör ) Sen stod jag vid portdörren och trodde jag blivit utelåst, fast sen 10 minuter senare inser jag att jag kan öppna dörren med mina nycklar.

Fredag:




Finisarna ( Caroline och Jonna ) och jag förfestade hemma hos Caroline. Sedan åkte vi vidare till Pustervik på järntorget för att dansa lite och lyssna på musik. En fin fredagskväll med världens underbaraste flickor.

Resten av helgen pluggade jag och åt med min pappa på restaurang. Nu är det onsdag och snart är det kent med Cassandra. mhm!!! så fint. Och snart får jag träffa min sarah, som jag inte träffat på 3 månader.

Dagarna går så fort, jag hinner nästan inte ens blicka förrän det är dags för nästa dag. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Men om 1 vecka och en dag är det dags för hjältarna och jag har längtat så länge efter detta nu. Snart är det dags. Och jag önskar jag hade någonting mer att säga, men det har jag inte. Hur har ni det? Puss.

Jag ser ut som en mupp, men det var inte det jag ville säga. Det jag ville säga var att jag vill ha vår nu!! Jag orkar inte med den här snön längre. Jag vill gå med en vårjacka och inte frysa om benen när jag använder kjol och strumpyxor. Jag vill ha vår. Jag vill ta studenten. Jag vill ha den 27:e maj, nu. Jag har kämpat i 3 år nu, jag orkar inte kämpa mer nu. Alla säger att man bara ska fortsätta kämpa, men hur egentligen orkar man kämpa i 3 år? Jag är så trött på att kämpa.

Varje gång jag kommer hem från skolan säger en röst i mitt huvud " Du måste göra den läxan nu, och sen den.."

Vad är det för liv egentligen?

Svar: Inget

- "Bara kämpa lite till nu, det är över om mindre än 3 månader.."

Jag blir så trött på samma tjat hela tiden.

Fast visst, det kommer väl vara värt det sen att stå där på ett flak och skrika sönder sin röst och faktiskt veta att man gjorde sitt bästa. (nästan i alla fall)