La du din hand på min axel, och sa att livet var något enkelt, men jag kunde inte hålla med dig.


16/10





Fikar med Linda och jp på café vasa. Sen träffar vi Emmy och går runt lite på stan.




Träffar en fin Maja och vi går på bio.

18/10



Träffar Lovisa och dricker te på condeco.

19/10

Går på bio med Karolina och hennes vän Erik och kollar på " himlen är oskyldigt blå" som förövrigt är en av de bästa filmer jag någonsin sett. Se den!

20/10

Klarade tentan och får äntligen andas ut. 


Men gömmer ögonen i händerna

I två års tid har jag sett hur du har förändrats. På grund av en känsla för en människa. Kärleken.

Du kom hem glad när du varit tillsammans med honom, jag var glad i hela hjärtat för att få se dig så glad. Jag fick träffa honom och han kallade mig för "kenttjejen" och såg mig som en klok och smart rödvins tjej. Det kändes väl helt okej.



Vi åkte till Stockholm 2009, en bilfärd och jag märkte redan då att du började försvinna. Allting började sedan bara handla om honom. Jag tänkte, att de lägger väl sig snart. Förälskelsen lägger sig nog snart. Hon betedde sig som ett tonårshjärta när han inte hörde av sig. Jag fick ta hand om henne och trösta henne. Jag sa "klart han hör av sig" och jag hade rätt.



Nu önskar jag bara att jag hade fel.

Det blev 2010 och du försvann mer än någonsin. Jag isolerade mig hemma hos pappa. I 3 månader handlade det om att den som hör av sig först förlorar. Det gick 3 månader och jag vann, du förlorade.

Men i slutändan är det jag som blev förloraren.



Ingenting, det känns som jag betyder ingenting längre. Men vad spelar det för roll?

Nu ska du bege dig iväg med din kärlek för att resa. Fast du sagt till mig i flera, flera år. Att när du äntligen sparat ihop lite pengar skulle du och jag resa. Nu är jag nitton. Jag var nog nio år när du sa det, första gången. I 10 år har du alltså ljugit. Dum som jag är har jag trott på det. Jag borde bara släppa det för, jag är ändå vuxen nu och jag kan resa själv. Men ändå hör jag hennes röst säga till mig flera gånger från flera år sedan " När jag sparat ihop pengar, ska du och jag iväg någonstans". Men egentligen handlar det inte om en resa, för det spelar egentligen ingen roll. Det är att jag sett dig förändrats så mycket på 2 år. Kärleken har förstört dig och allting prioriteras annorlunda. 

och du har gjort mig rädd för den.



Eller så är det bara jag som måste acceptera att det är såhär det är.

Man måste genom skam, man måste genom drömmar. Man måste dö några gånger innan man kan leva

Onsdag:

En fin Håkan signering. Och en skiva som spelas om och om igen. Förstår inte hur en skiva kan vara så bra. Kanske inte så svårt att förstå ändå. Det är ju Håkan trots allt.

Torsdag:

Träffade stockholmstjejerna fina Linda och Emmy. Men också Jp och Emelie. Det blev en repris på jazzhuset precis som förra månaden:








Jag och jp dansade runt lite med Karin och sprang runt så som man brukar göra.

Fredag:

Åker hem till Louise och kollar på tv och försöker plugga lite. Sen träffar jag  Elin och vi åker hem till mig och äter tacos och ser på "I rymden finns inga känslor".

Har skaffat mig en fotoblogg där jag slänger upp någon bild då och då. Kolla gärna in den här.

Från och med nu

Mitt i allt tentaplugg i lördags åkte jag och träffade en Sarah som var på besök hemma i Göteborg. Först gick vi och drack te på ett cafe.

Sen träffade vi på dessa filurer på rockbaren:





Sen åkte alla berusade iväg till någon fest i slottskogen och jag begav mig hemåt nykter. eheheh.

just say yes.

Hej på er. Jag lever, tror jag.

Hela veckan har gått fort. Jag har tentapluggat nästan hela tiden. Men utöver plugget har jag: Varit förkyld. Blivit övertalad att följa med på en partybåt till Riga i December. (jag kommer dö) Varit på teater och sett "klaras resa" på stadsteatern som jag rekommenderar alla att se! så himla himla bra. Jag skrattade och jag grät. Snälla ni se den.

I dag träffade jag en gammal klasskompis som jag inte träffat på jätte länge:



Vi gick på bio. Och såg en sådan där typisk amerikansk komedi. Inte riktigt min grej men det var trevligt ändå. Kul att jag för engångskull inte var den som skrattade högst i biosalongen.




(och jag har köpt en ny höstjacka.)



Sen när bion var slut promenerade vi till hamnen.



Tack och adjö för den här gången.

oktober, och jag håller din hand för hårt.

Såhär glad var Lousie när skolan var slut i fredags:



Fikade med Maja och Lotta en stund. Sen gick vi en promenad till järntorget.




Maja fotade med sin polaroidkamera. Jag vill också ha en.




Sen åkte jag hem och bäddade ner mig i sängen. Var så trött och hade en sjukdomskänsla i kroppen. Så hela helgen har jag legat hemma sjuk och kollat på massa filmer.

RSS 2.0