Förra veckan var jag i London med Elin. Det såg ut lite såhär.



Vaknade upp tidigt på tisdagen och var ivriga inför storstaden.




Det var sommar och ingen av oss förstod väl att det skulle vara så himla varmt.





Vi vandrade på oxford street och shoppade och kollade runt.




Vi satt i green park och åt frukt och kollade på kartan vart vi skulle ta vägen.






Big ben och massa massa mer såg vi.





Nästa dag hamnade vi på camden town.




Sen gick vi över London bridge och kollade ut över hela London och åt glass.




Till kvällen var vi på en liten klubb i Notting hill. Dagen efter det sov vi länge och åkte massa bussar runt i London och på fredagen shoppade ännu mera och såg lite allt möjligt. Sen tidigt på Lördagen åkte vi hem till Sverige igen.

+

En fredag träffar jag Lovisa och dricker oss fulla på sejdeln. Jag åker hem ganska tidigt efter några öl. Går längst andra långgatan och hamnar på järntorget och åker buss hem istället för spårvagn.

++

Mitt rum är tomt. Det ser inte ut som så jag lämnade det. Allt är nedpackat i lådor på vinden säger mamma. Fyller rummet med mina väskor som jag inte orkar packa upp.

+++

En lördag träffar jag Elin på stan och växlar pengar. Vi åker till Kortedala torg och handlar ingredienser till en grekisk bönsoppa.




++++

Det är nästan vår och jag har fortfarande ingen vårjacka.

+

Packar och åker upp till Stockholm i alldeles för få dagar.




++

Ligger i hans säng och väntar på att han ska sluta jobba och komma till mig istället.




+++

Kärlek.



++++

Sätter mig på ett tåg bort från Stockholm. I 5 timmar lyssnar jag på sigur ros och stirrar ut i fönstret. Jag skickar iväg ett sms, där jag skriver om att det känns som att man vet nu hur man ska hantera känslan, den när man ska åka ifrån varandra. Den är lättare att hantera, men fortfarande lika jobbig.

+

Nu packar jag väskan ännu en gång för imorgon åker jag och Elin iväg till London fram till påskafton.

Någon dag när jag kommer hem från jobbet sitter katten på köksbordet och kollar ut genom fönstret. En annan dag är det jag som stirrar ut genom fönstret för jag väntar (och längtar).



Jag hade läst väldigt många böcker om kärlek långt innan den bestämde sig för att träffa just mig. Att vara kär. Men det är verkligen inte så lätt, speciellt inte när man får träffa den man är kär i när man vill. Planera in dagar när man kan ses. Sedan ska man vänta, vänta och vänta. Stockholm är ganska långt bort från Göteborg ändå.



Ni kanske inte gillar det, eller så gör ni det. Men jag har längtat att få skriva om det här. Inte krossade hjärtan eller förstörda själar. Nu handlar det om pirr, längtan, kyssar men mest av allt kärleken.




Jag brukar tänka på när vi satt på en bänk inne på Stockholms centralstation. Det var några få timmar kvar tills mitt och mina vänners tåg skulle åka hem till Göteborg igen. Vi satt där, ensamma. Fast ändå inte. Eftersom där var det fullt med folk och vi levde i vår lilla bubbla som vi precis byggt upp. Du smekte min kind medans vi lyssnade lite smått på radiohead. Redan då kände jag att äntligen, äntligen händer det mig.



När mitt tåg åkte från Stockholm den dagen visste jag att detta skulle bara bli så himla bra.

( Förlåt för att jag är så dålig på att uppdatera. Men lovar att det ska bli bättring på det.)