+

Förlåt för tomheten här, jag har varit sjuk till och från i en månad. Nåt virus som inte velat lämna min kropp. Men nu verkar jag i alla fall börja må okej igen.

++

Jag pratar med min bästa vän en dag, vi snackar om kärlek och allt som för med den. Hon är där, som jag var för ett väldigt långt tag sedan. Kär. Jag har nog glömt hur det kändes. Det känns som jag aldrig varit det, för när jag tittar på korten, känner jag ingenting. Hjärtat gör inte ont ifall jag pussar någon annan kille. Huvudet tänker på andra saker som är viktiga. Jag förstår nästan inte ens hur jag kunde brista så mycket som jag gjorde för 9 månader sedan. Men nu känner jag mig starkare än vad jag någonsin gjort innan. En person som var så viktig för mig då, finns inte längre kvar på min världskarta. För det är så. Jag känner ingenting.



+++

Han heter Jens. Det jag tänker på när jag hör Jens är, Jens Lekman. Men det säger jag inte. Vi halvsover och vi kollar på tv. Han rör lite i mitt hår och pussar mig på kinden. När klockan är halv tio på morgonen går jag till en spårvagnshållplats som jag knappt kan minnas. Jag missar min spårvagn och jag ser att han går iväg. Men han vänder sig aldrig om.

++++

Jag åker bil en dag med min pappa, det är dimma över hela Göteborg.



+

Jag bläddrar genom kurser och utbildningar på internet, jag tror nu att jag valt rätt och rätt stad. Nu är det bara att hålla tummarna att jag kommer in och det blir som jag hoppats.

++

999.