+

 

Jag sitter på tåget till Stockholm, har ångest över att lämna hemstaden men samtidigt vill jag inte sätta min fot där igen på ett tag. Jag saknar min pappa & mina vänner, men staden är som den alltid har varit. Jag trycker händerna mot mitt huvud & det känns som jag ska bryta ihop. På tåget är det fullt med människor & jag får flytta på mig hela tiden eftersom jag inte har någon bokad plats. Vill bara komma hem, till Stockholm eller Göteborg. Fast ändå inte Göteborg, för där är allt som vanligt, men ibland saknar jag det som var vanligt. För det var lätt.

 

++

 

Vi är på släktkalas & alla pratar om att jag bor i Stockholm & pluggar till lärare. Det är fint, men det känns som jag har så mycket press & jag tror att jag inte kommer klara av det ibland. Det är då jag vill flytta hem, där allt är normalt. Fast jag skulle inte kunna göra så, jag bor ju här & jag vill ju bli lärare. Så jag måste kämpa, hela tiden. Jag vill inte misslyckas. Jag kan inte misslyckas. Jag får inte.

 

+++

 

Sen att fina saker skiter sig, eller vad jag tror skiter sig är någonting som gör ont. Jag & en fin vän sitter på Kellys, & jag får ett sms jag väntat på ett tag. Jag blir lättad, men sen dagen efter blir jag arg. Jag vet inte om jag ska gråta eller om jag bara ska springa tusen mil. Då vill jag bort från Göteborg, bort från ångesten & någonting som jag trodde kunde bli fint. Jag vill bort. Ta mig härifrån. Sen tänker jag att varför händer detta alltid mig.

 

 

++++

 

Hamnar på centralen i Stockholm & bär på en tung väska med kläder. Sätter mig på tunnelbanan & vägen mellan centralen & högdalen har aldrig känts längre. När jag kommer hem; frågar min hyresvärd om jag haft det bra i hemstaden. Jag mumlar & går in på mitt rum & stänger dörren.