NÅGON drar isär mig
tar en liten bit av mig

I mitt huvud går jag igenom samma sak:
Varje sekund, minut, timma, andetag och rörelse



NÅGON
gömmer den
förstör den
behåller den

NÅGON säger:

"Du vet när man tycker om någon så himla mycket att det känns som man ska dö.
Fast man vill ingenting mer än att leva.
Man vill att Personen ska se en, fast när personen gör det så vill man bara smälta bort.
Eller när man sitter bredvid personen som man tycker om så jävla mycket,
man ser varje rörelse. Fast man inte ens kollar.
Man känner andetagen.
Man känner pulsslagen.
Man känner sina egna hjärtslag.
Ungefär sådär..."



Allting handlar om att man alltid
letar efter NÅGONTING
som
NÅGON

tagit, förstört eller gömt

Jag har nog aldrig trott att saker man tidigare drömt om för så längesedan plötsligt ska hända. Man har nästan helt glömt bort det. Och idag slog det mig att det jag tidigare drömt om så många gånger, har nu faktiskt hänt mig.



När det väl händer, tänker man inte så mycket. Men det är väl efteråt man ser hur jävla fint det var. Nu känns det mest som man bara vill krossa allt eftersom det kommer inte hända igen. Just nu känns det som det gärna inte hade behövt hända. Fast ändå jo. Nu vet jag att drömmar kan hända.

KÄNNER SAMMA SAK
KÄNNER SAMMA SAK

För några dagar sedan reste jag och min pappa iväg till Skövde för att fira påsk med mina kusiner. Det var mysigt och jag har världens finaste kusin. Min lilla Hanna satt och kramade om mig hela tiden och sa att jag var världens bästa kusin.



Jag tog inte alls några kort eftersom vi kollade mest på film och skrattade nästan hela tiden. Vid midnatt somnade vi och jag försökte återuppliva min dröm.

I Måndags träffade jag Sarah. Vi fikade, skrattade och funderade. Nu har hon åkt hem igen.



Tisdag SAMMA SAK
Onsdag SAMMA SAK

Jag ska nog bara gå vidare nu och sluta i leva i det som har hänt. (Jag har alltid varit sådan) Jag vill bara att allt ska vara MAGISKT igen.

Ligger i min säng, och stirrar upp i taket. Det är vitt.
Vitt som snö.

Från fönstret som är öppet kommer det in kall luft och jag drar täcket över mig.
Luften som jag andas in blir varm.

Det är visst sommartid nu.

Jag hör klockan som tickar från köket, det är kanske dags att gå upp
lämna sin varma säng, för att gå ut i någonting som kallas vår.

Man väntar på att någonting ska hända för att man ska vilja
få någon kraft för att gå upp.

Mina drömmar om nätterna handlar om;

Att jag står vid ett vägskäl och inte vet vilket håll jag ska välja, när det väl är dags.

Eller om människor jag tyckt om plötsligt börjar tycka om mig, och att jag då inte
vet hur jag ska hantera det. (fast det kommer ändå inte hända)

Eller så drömmer jag om att jag och min bästa vän simmar i havet och njuter av sommaren.

Eller så drömmer jag ingenting alls överhuvudtaget.