Och jag såg min ungdom trampa gasen i botten, Sen köra rakt in i en bergvägg
26/11
Sandra kommer hem till mig och vi flyr verkligheten.
27/11
Vi vaknar och gör oss iordning och går till en second affär i närheten där jag bor. Vi hittar ingenting och tar oss in till stan istället.
Vi hamnar på andra långgatan och träffar Jp och äter thaimat.
Till kvällen åker jag hem till Sarah som fyller år och träffar alla fina. Sen åker vi in till stan och dansar runt till Håkan hellström på haket.
29/11
Äter sushi med dessa två.
På torsdag åker jag iväg. Till Stockholm och sen till Riga och sen tillbaka till Stockholm igen. Hade varit skönt att få rymma från kylan lite. Men det får bli en annan gång i något annat land.
Sandra kommer hem till mig och vi flyr verkligheten.
27/11
Vi vaknar och gör oss iordning och går till en second affär i närheten där jag bor. Vi hittar ingenting och tar oss in till stan istället.
Vi hamnar på andra långgatan och träffar Jp och äter thaimat.
Till kvällen åker jag hem till Sarah som fyller år och träffar alla fina. Sen åker vi in till stan och dansar runt till Håkan hellström på haket.
29/11
Äter sushi med dessa två.
På torsdag åker jag iväg. Till Stockholm och sen till Riga och sen tillbaka till Stockholm igen. Hade varit skönt att få rymma från kylan lite. Men det får bli en annan gång i något annat land.
fortsätt när mörkret kommer och allt gör ont, fortsätt som ett höstlöv i vårens första flod.
Jag och min bästa vän åkte iväg för några veckor sedan. Inte så jätte långt bort, egentligen. Bara 1 timma och 30 min från Göteborg ungefär. Men det var nog faktiskt det som behövdes. För det enda man pratade om var det som hände där
ATT ÖVERLEVA
+++
Hon fyllde år, och hon fick födelsedagspaket på sängen av mig och sen var de dags att äta frukost, och sen dags för att börja jobba.
Inte ens när jag satt instängd i ett berg tänkte jag på allt där hemma. Jag tänkte bara på att jag glömt min termos och att får jag ingen mat kommer jag dö. Inte ens när jag gick runt i axvalla i 11 timmar tänkte jag, inte ens de timmarna man satt och frös tänkte jag.
Man kan säga att i nio dagar levde vi lite lumpen liv. Fast vi fick betalt för det. För vi jobbade som figuranter inom försvarsmakten. Jag har träffat så mycket nya och fina människor och lärt mig att man måste ge alla människor en chans.
Jag och Melissa ritade upp antalet dagar under min säng och satte upp ett kryss för varje natt som gått. När de var åtta dagar kvar, ville vi hem. När de var sju dagar ville vi hem. Sen blev det faktiskt ganska okej. Sen när de var 3 dagar kvar ville jag inte hem.
Nu är jag hemma och vill bara bort härifrån. Allt var så mycket lättare när någon sa varje dag vad man skulle göra. För man behövde inte tänka på någonting annat.
NU ÄR JAG TILLBAKA HÄR I VERKLIGHETEN, IGEN
ATT ÖVERLEVA
+++
Hon fyllde år, och hon fick födelsedagspaket på sängen av mig och sen var de dags att äta frukost, och sen dags för att börja jobba.
Inte ens när jag satt instängd i ett berg tänkte jag på allt där hemma. Jag tänkte bara på att jag glömt min termos och att får jag ingen mat kommer jag dö. Inte ens när jag gick runt i axvalla i 11 timmar tänkte jag, inte ens de timmarna man satt och frös tänkte jag.
Man kan säga att i nio dagar levde vi lite lumpen liv. Fast vi fick betalt för det. För vi jobbade som figuranter inom försvarsmakten. Jag har träffat så mycket nya och fina människor och lärt mig att man måste ge alla människor en chans.
Jag och Melissa ritade upp antalet dagar under min säng och satte upp ett kryss för varje natt som gått. När de var åtta dagar kvar, ville vi hem. När de var sju dagar ville vi hem. Sen blev det faktiskt ganska okej. Sen när de var 3 dagar kvar ville jag inte hem.
Nu är jag hemma och vill bara bort härifrån. Allt var så mycket lättare när någon sa varje dag vad man skulle göra. För man behövde inte tänka på någonting annat.
NU ÄR JAG TILLBAKA HÄR I VERKLIGHETEN, IGEN
För vem kan glömma att stjärnorna någon gång blir stenar / Och vem vet hur länge vi har varandra
+++
jag kan inte, jag kan inte, jag kan inte. Jag kan inte ens försöka. Jag vill inte ens försöka. För jag kommer bara falla rakt ner till marken och skrapa upp mina knän. Sen ska de läkas och sen ska man försöka ta sig upp igen för att våga. Och sen för att falla.
En fredag träffar jag en av mina bästa vänner och hon är lika sen som vanligt. Men det är så det är och det spelar ingen roll. Sen när hon kommer kramas vi och går och äter. Springer runt på stan i väntan på att klockan ska bli 21.00. Vi skrattar och skrattar. För det är sånt vi gör. Vi skrattar.
Hon fotar mig och min lugg är för lång för att ha den som vanligt men ändå för kort för att lägga den åt sidan:
När klockan blir 21.00 befinner vi oss i en biosalong för att titta på " Till det som är vackert ". En film som hade kunnat vara bra men som tyvärr är bland de sämsta vi någonsin sett.
+++
Fast allt är nog som håkan sjunger ändå. Man måste dö några gånger innan man kan leva. Men hur många gånger är några gånger?
För nu vill jag ju bara leva.
+
När jag hittar ett gammalt födelsedagskort från när jag fyllde 19 år från Sarah, som jag saknar så mycket.
++
När jag sätter in kort från studenten i mitt nya fotoalbum.
-
Tar fram en stor resväska och packar ner mina varmaste kläder. Regnkläder som är nyinköpta och gummistövlarna som man bara använder på festivaler packas ner. För imorgon beger jag mig iväg från den här stan. Jag vet inte när jag är tillbaka här. Men det blir nog ett tag. Så tills dess, ta hand om er.
jag kan inte, jag kan inte, jag kan inte. Jag kan inte ens försöka. Jag vill inte ens försöka. För jag kommer bara falla rakt ner till marken och skrapa upp mina knän. Sen ska de läkas och sen ska man försöka ta sig upp igen för att våga. Och sen för att falla.
En fredag träffar jag en av mina bästa vänner och hon är lika sen som vanligt. Men det är så det är och det spelar ingen roll. Sen när hon kommer kramas vi och går och äter. Springer runt på stan i väntan på att klockan ska bli 21.00. Vi skrattar och skrattar. För det är sånt vi gör. Vi skrattar.
Hon fotar mig och min lugg är för lång för att ha den som vanligt men ändå för kort för att lägga den åt sidan:
När klockan blir 21.00 befinner vi oss i en biosalong för att titta på " Till det som är vackert ". En film som hade kunnat vara bra men som tyvärr är bland de sämsta vi någonsin sett.
+++
Fast allt är nog som håkan sjunger ändå. Man måste dö några gånger innan man kan leva. Men hur många gånger är några gånger?
För nu vill jag ju bara leva.
+
När jag hittar ett gammalt födelsedagskort från när jag fyllde 19 år från Sarah, som jag saknar så mycket.
++
När jag sätter in kort från studenten i mitt nya fotoalbum.
-
Tar fram en stor resväska och packar ner mina varmaste kläder. Regnkläder som är nyinköpta och gummistövlarna som man bara använder på festivaler packas ner. För imorgon beger jag mig iväg från den här stan. Jag vet inte när jag är tillbaka här. Men det blir nog ett tag. Så tills dess, ta hand om er.
Kylan blev min vän, Min ursäkt för att gömma mig igen:
Alla jag känner, förändras. Långt bort försvinner alla. Bort till där man inte räknar dagar längre.
Jag räknar dagar. Så det kanske är jag som försvinner och förändras. Men egentligen spelar det inte så mycket roll. Om en vecka försvinner jag bort i över en vecka. Sen när jag kommer hem. Ska jag ha ångest, vara ensam och sen ska jag fira. Sen ska jag åka iväg igen. Sen när jag kommer hem är väl allt som vanligt igen.
Är det här vanligt?
+
Efter en kväll med väldigt mycket alkohol i blodet. Vaknar jag upp vid Ullevi. Inser att jag åkt helt fel och går bort till centralen och hamnar på en spårvagn och somnar. Någon väcker mig och säger att jag är på ändhållplatsen i Bergsjön. Springer ut i mörkret och känner inte igen mig. Det är så mörkt och jag hoppar på en spårvagn och somnar igen. Vaknar upp lagom till där jag ska byta spårvagn för att komma hem. Somnar på spårvagnen igen. Väcks igen och tror jag har hamnat fel men är hemma. Kommer hem och klockan är halv tre.
++
Packar ner mitt rum i papperskassar. Packar ner mina skivor. Mina fotografier. Mina kläder. Men långt i från allt. För jag orkar inte. Eller jo, det blir tomt. En säng. Och ett fönster med två plastväxter. Hämtar en stor låda i min mammas garderob med gamla foton. Mitt huvud skriker. Som det gjort i flera dagar. Det får väl skrika. Och skrika och skrika. Trycker mina händer mot mitt huvud och trycker hårt. Sluta skrik. Trycker ännu hårdare. Men skriket blir högre.
+++
Sitter i en föreläsningssal och somnar bort. Tittar på klockan. En timma och 15 minuter kvar. Sen får vi gå.
fast inser, att jag aldrig vill bli som du. Vaknar upp och ska klara det här. Förstår, sen förstår jag inte alls. Sen förstår jag lite. Och sen somnar jag igen. Men väcks upp om samma tankar igen om att jag inte vill bli som du. Jag är inte som du. Jag ger inte upp. Inte som du.
++++
Stirrar på ett tomt bloggdokument och vet inte vad jag ska skriva. Får inte fram ett endaste ord. Vill stänga ner skiten. Vill ta bort allting. Vad är det för nytta?
+
Tar upp en stor kartong med kort från min barndom. Det är så vackert och jag tror jag ska börja gråta. Stänger lådan och ställer den i garderoben.
++
När jag en natt vaknar gråtandes av lättnad för att det bara var en dröm. Det var bara en dröm intalar jag mig själv och lägger mig ner igen.
+++
Min telefon, vibrerar. Ett sms. Läser. Slänger mobilen i soffan av illska och pappa tittar på mig och vet vad det handlar om. Jag säger att nu orkar jag inte mer.
++++
Köper mig nya skor, fast jag säger till mig själv att jag inte har råd.
+
När fina människor kommer hem till mig och dricker oss fulla på alkohol och lyssnar på jätte hög musik.
++
Att hjärtat gör ont. Av oro och av trötthet. När huvudvärken aldrig slutar göra ont och när jag vaknar upp med blåmärken på min kropp.
+++
När jag och Louise sitter i filosofibyggnaden bland alla filosofer och pluggar grammatik och säger: "Vad vore livet utan grammatik?" skrattar och säger "Ett liv".
++++
När en dimma lägger sig över hela Göteborg och säger att nu är det november.
Jag räknar dagar. Så det kanske är jag som försvinner och förändras. Men egentligen spelar det inte så mycket roll. Om en vecka försvinner jag bort i över en vecka. Sen när jag kommer hem. Ska jag ha ångest, vara ensam och sen ska jag fira. Sen ska jag åka iväg igen. Sen när jag kommer hem är väl allt som vanligt igen.
Är det här vanligt?
+
Efter en kväll med väldigt mycket alkohol i blodet. Vaknar jag upp vid Ullevi. Inser att jag åkt helt fel och går bort till centralen och hamnar på en spårvagn och somnar. Någon väcker mig och säger att jag är på ändhållplatsen i Bergsjön. Springer ut i mörkret och känner inte igen mig. Det är så mörkt och jag hoppar på en spårvagn och somnar igen. Vaknar upp lagom till där jag ska byta spårvagn för att komma hem. Somnar på spårvagnen igen. Väcks igen och tror jag har hamnat fel men är hemma. Kommer hem och klockan är halv tre.
++
Packar ner mitt rum i papperskassar. Packar ner mina skivor. Mina fotografier. Mina kläder. Men långt i från allt. För jag orkar inte. Eller jo, det blir tomt. En säng. Och ett fönster med två plastväxter. Hämtar en stor låda i min mammas garderob med gamla foton. Mitt huvud skriker. Som det gjort i flera dagar. Det får väl skrika. Och skrika och skrika. Trycker mina händer mot mitt huvud och trycker hårt. Sluta skrik. Trycker ännu hårdare. Men skriket blir högre.
+++
Sitter i en föreläsningssal och somnar bort. Tittar på klockan. En timma och 15 minuter kvar. Sen får vi gå.
fast inser, att jag aldrig vill bli som du. Vaknar upp och ska klara det här. Förstår, sen förstår jag inte alls. Sen förstår jag lite. Och sen somnar jag igen. Men väcks upp om samma tankar igen om att jag inte vill bli som du. Jag är inte som du. Jag ger inte upp. Inte som du.
++++
Stirrar på ett tomt bloggdokument och vet inte vad jag ska skriva. Får inte fram ett endaste ord. Vill stänga ner skiten. Vill ta bort allting. Vad är det för nytta?
+
Tar upp en stor kartong med kort från min barndom. Det är så vackert och jag tror jag ska börja gråta. Stänger lådan och ställer den i garderoben.
++
När jag en natt vaknar gråtandes av lättnad för att det bara var en dröm. Det var bara en dröm intalar jag mig själv och lägger mig ner igen.
+++
Min telefon, vibrerar. Ett sms. Läser. Slänger mobilen i soffan av illska och pappa tittar på mig och vet vad det handlar om. Jag säger att nu orkar jag inte mer.
++++
Köper mig nya skor, fast jag säger till mig själv att jag inte har råd.
+
När fina människor kommer hem till mig och dricker oss fulla på alkohol och lyssnar på jätte hög musik.
++
Att hjärtat gör ont. Av oro och av trötthet. När huvudvärken aldrig slutar göra ont och när jag vaknar upp med blåmärken på min kropp.
+++
När jag och Louise sitter i filosofibyggnaden bland alla filosofer och pluggar grammatik och säger: "Vad vore livet utan grammatik?" skrattar och säger "Ett liv".
++++
När en dimma lägger sig över hela Göteborg och säger att nu är det november.
