Kan jag inte ens se min nervösa tunna hand som söker din.

16 december

Sätter mig på ett tåg mot Stockholm. Hjärtat slår, så hårt att jag måste blunda och försöka andas. Andas andas. Det är mörkt och jag hinner nog aldrig riktigt fatta att jag är i Stockholm förrän jag får krama om mitt Stockholmshjärta. Min mage pirrar och hjärtat slår fortfarande lika hårt.

- "känn" säger jag.

Vi tar oss igenom centralen. Den enda som jag ser är du, även om stockholm är fullt med människor. Mitt hjärta har lugnat sig.

17, 18, 19 och 20:e december

Mitt hjärta slår nog fortare och fortare för varje dag.



we don't sleep when the sun goes down;

Jag och Melissa åkte upp till Stockholm tidigt på torsdagen. När vi var framme mötte en fin Lina upp oss på Stockholms central.



Melissa skulle köpa en ramlösa men automaten åt upp hennes pengar och det blev massa krångel.



Vi åkte till båten och festade i hytten med alkohol och hyttens specialare = räkmaka (men i själva verket var icas polarbröd med räkost)



Vi dansade och blev utelåsta från hytten eftersom vi glömt hyttkorten där inne. Melissa hade däckat och hörde oss inte. Hyttdörren blev nästan förstörd för de kom förbi folk hela tiden som började slå på den. Men det löste sig som sagt.

Nästa dag vaknade vi upp döda och var på julmarknad i Riga





Till kvällen blev det fest till lika dålig musik igen. Men det var ganska kul ändå. Denna kväll däckade Lina. Nästa dag var vi i Stockholm bakfulla och myste. Man kan säga att allting hände på den där resan.

RSS 2.0