Ge mig en chans, att drömma om ibland, någonstans i nästa liv.
foto: Amanda
Ni står där, och berättar.
jag böjer mig ner för jag klarar inte av att
titta , men jag hör orden som
får mig att minnas
Jag hör någonting med att
"jag har aldrig passat in"
och
Mascaran sitter inte längre på ögonfransarna
istället är den någonstans på mina kinder
någon tar mig runt om axeln
jag försöker titta
då kommer allting tillbaka
in i mig
bilderna, texterna.
Jag vill därifrån, någonting som
jag döljt så länge.
Jag vill inte att någon ska se mig
för jag tror att ingen skulle förstå
fel
Men jag inser att jag har aldrig varit
ensam
ni har varit i samma känslor
och tankar
Bilderna och texterna tar slut
och ni kommer fram och håller om
mig och jag andas ut
aw söt bild och jättefint skrivet som vanligt :*
"ni kommer fram och håller om
mig och jag andas ut"
Exakt!;D o det kommer vi alltid att göra om någonting liknande händer! Girl...du fick några tårar ner ifrån mej också xD.
fin
<3
Åh, jag tycker också om de två sista raderna jättemycket,
jag var helt inne i texten och rynkade lite
medlidsamt mina ögonbryn tills de raderna kom,
och jag också andades ut.
Fina slut är makalöst bra.
Ha en fin dag :*
du är fin. så jävla fin.
bara så du vet.
dina texter går rätt in i hjärtat på alla sätt,
och snart måste vi ses
jag vet bara inte när
fint <3
vackert. att andas är ibland det svåraste jag vet. kram.
Aw.. sött o fint skrivet C. =)
oj, jo det kan vi absolut göra. hoppas din vän blev nöjd med headern & så,
kram
