Torsdagen den 20 augusti åkte jag, elin och hennes pojkvän upp till Huvudstaden. Det var underbart att få komma bort från Göteborg, men samtidigt kunde jag aldrig släppa de där tankarna som jag önskar att jag hade lämnat hemma. Tankarna drogs jag ner i hela tiden, gång på gång.




Min vän sa att jag skulle släppa det. Jag släppte det i ungefär 10 minuter, sen kom det tillbaka igen. Hade man fått möjlighet att spränga mitt huvud, hade det varit då man kunnat göra det.



När vi åkte upp till Gondolen på fredagen kändes allting så onödigt, alla människor jag såg var så små och plötsligt kändes mina tankar så fruktansvärt onödiga. Jag log och LJÖG för mig själv och sa att allting är bra, Det blir bra, frågan är bara när.



Hela fredagen spenderades av shopping, vi åkte till alla möjliga ställen. Träffade min moster en stund innan hon skulle iväg till Varberg. Sedan åkte vi hem till Chris mamma och grillade.




Dagen vi alla väntat på kom, den 22 augusti. Det var dags för att se coldplay. Vi gick runt på stan nästan hela förmiddagen och sedan åkte vi till stockholm stadion. Vi träffade Matilda och hennes vänner och köade med dem. Sedan väntade vi och väntade, sen var det äntligen dags för coldplay och det var helt magiskt. En av de bästa konserterna jag någonsin varit på. Helt sjukt bäst var det. För de 2 timmarna ungefär släpptes alla mina tankar och jag hade kunnat stå där i flera dagar bara för att få ha kvar den känslan i mig.

Sedan var det dags att åka tillbaka och sova, och då kom mina tankar tillbaka och de ville bara kväva mig värre än någonsin.