Det var fredagmorgon. Första skoldagen på 3 veckor ungefär. Det var soluppgång och snön låg så fint, som ett täcke. För engångskull kände jag mig inte så trött som jag känt mig under hela lovet ungefär, kanske bara för nu var det äntligen dags för att få komma ut lite.





Krama om klasskompisar, och äntligen få prata om allt det vanliga igen. Det är 4 månader kvar tills vi ska säga adjö till varandra. 3 månader kvar tills jag ska ha sökt in till högskolan. Och alldeles för liten tid kvar till att fundera på vad jag vill göra i framtiden. Det är någonting jag vill gömma långt bak i huvudet och slippa tänka på. Det är så mycket lättare på gymnasiet än de kommande "vuxenlivet".



Men insåg redan första skoldagen på vårterminen, att de var ju skolan vi var tillbaka till och längtade tillbaka till min varma säng där hemma.




Min lugg har blivit så lång att jag gör en virvlande snurr och sätter upp i håret, för att få en liten förändring. Det är det jag vill ha just nu. Vill inte att allt ska vara som det alltid har varit. Jag är så trött på det nu.