+

Jag minns att i vintras pratade vi om att vi längtade efter sommaren, då skulle allt vara så mycket lättare. Slippa åka fram och tillbaka till varandra. Vi skulle ha solen som värmde oss när vi skulle ligga i gräset, vi skulle åka till havet och känna havslukten och jag skulle få visa dig Göteborgssommar. Men mest av allt skulle vi få vara med varandra hela tiden.

++

Om jag tänker tillbaka, så kan jag bara få upp bilderna från då vi senast såg. Då allting höll på att rasas samman. Vår värld som vi byggt upp. Vi pratade om det. Min mage ville spy. Dina blickar och dina beröringar var inte längre dina. Utan någon annans. Jag kände inte igen dig, och det kom bara som en bomb från ingenstans. Både du och jag visste det. Jag blev osäker och låste in mig på toaletten och bara grät. Du flydde upp till Stockholm och du sa att allt skulle bli bra. Det blev det inte.



+++

I flera dagar hördes vi inte av. Jag väntade på dig. Försökte tänka på annat men det gick inte. Till slut ringde du mig och nu var du verkligen någon annan. Vem var det jag pratade med? Var det mitt varmaste hjärta som brukat pussat på mig när vi suttit och kollat på film? Var det pojken som fortfarande var kär i mig? Nej. Det var en röst fylld av kallhet och oberördhet. Det var som ett slag mot hjärtat, mot min andning, mot allting som finns i min kropp. Att höra hans röst vara någon annan, att inte längre bry sig. Då sa jag att det inte längre var vi två. Och la på.

++++

Några dagar senare. Skickar jag iväg ett sms där jag skriver att det är ologiskt. Allt som har hänt, det vänder inte bara på någon vecka. Jag får samma kalla svar som jag fått några dagar tidigare. Min mobil kastade jag nästan i väggen. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen så jag sprang ut och skrek i skogen. Vem var det jag varit tillsammans med? Vem var han? Nu var jag inte ledsen längre. Nu var jag bara arg.

+
Mina vänner är min räddning. Med dom kan jag börja andas igen. En dag träffar jag en fin Sandra och fikar. Hon är sockersöt.




++

Och ni hade rätt. Även om jag inte trodde er då. Man överlever faktiskt.

+++

Någon dag innan hela way out west kalaset drar igång träffar jag Sabina och andra fina människor. Vi tar en tur på Naturhistoriska muséet.





++++

En dag tar jag det där samtalet som jag velat göra jättelänge. Vi hade inte pratat på nästan två månader. Jag berättar allt jag velat säga. Får knappt svar på mina frågor. Allt är dåliga svar. Knappt några svar ens. Men jag bryr mig nästan inte ens. För jag känner att nu är det slut på riktigt. Det kommer aldrig bli vi igen.

+

Min fina Linda flyr till Göteborg. Vi festar och har det så jävla roligt som vi alltid har det.



++

Kulturkalaset drar igång och jag ser eldkvarn en dag. En annan dag träffar jag lina och kollar på lite galenskaper på kungsportsplatsen.





+++

Hela sommaren har det funnits en oro för att jag inte haft något jobb. Men nu är det fixat. För jag har fått en anställning på ett centralt Café här i Göteborg.